Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
fi; hd kik sa nfiwall
med penultima i orsi». Jag meddelar blott några exempel på
densamma, hämtade från v. Kræmer:
Ja. trölost, du sjelf di*t vill; (Kellgren)
Du f3*1 ler lifj/rundtir med l.jus: (Dens/,
Hur med dess éUUvndà tog ända? (Dens )
Då oskulden och fridén (Fru Lenngren)
Fritt må spflsjukån regera. (Valerius)
Blott en »Mida olycka är sann: |Dens.)
Röst ur midnatten af grafven. (Wallin)
Med Xorrstjeriiun i pannan (Tegnér)
Lind(;im<;x. med vilken Sylwan instämmer, framhåller, att
denna fria och mera regellösa infogning hos Gustavianerna
torde vara att förklara ur inverkan av den franska poesien
med dess svävande rytm1. Och det är väl ock troligt, att
detta antagande i visst avseende är riktigt, helst som de även
annars något vårdslösa accenten. Men det är ej nödvändigt
beträffande nu behandlade infogningssätt av trestaviga av vår
typ. Då nu dessa ord ha accenten 320, så är både
infognings-sättet s’ss’ och ss’s en nödfallsutväg, och det sista, som än
hos Wallin blott ungefär väger jämnt med det föregående men
hos Tegnér och de följande är nästan allhärskande2, är väl
det bästa men ingalunda det i och för sig alldeles självskrivna.
Då nu den svenska poesien, den förnäma och tongivande, under
lång tid satt sig på svältkur angående användning av dessa
ord i tvåstavstaktig vers, men man’ nu ville frigöra sig från
denna "durissima lex" och så att säga börja på nytt, så stod
man i valet mellan båda infogningssätten, alldeles som
Stiernhielm och hans samtida, och man beslöt sig då för att
använda båda sätten, alldeles som "börjaren" på 1600-talet gjort.
Sedan fann man på 1800-talet infogningen ss’s lämpligast, och
den blev allhärskande.
1 A. Lindgren, Satser i svensk verslära, sv. Tidskr. 18S0.
är väl den förste, som uppmärksammat detta gustavianska
infogningssätt, soin han ogillar. Jfr Sylwan, a. arb. sid. 12.
2 v. Kræmer, a. arb. sid. 393.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
