Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A CCENTU K KING AV KOMPOSITA I 1600-TALETS SVENSKA 105
Denna utvecklingshistoria pekar hän på en i stort sett
överensstämmande accentuering av våra ord från 1600-talet till
vår tid. Om nu omkring 1800 infogningssättet ss’s varit,
såsom Kock anser på grund av Westes uppgifter, kongruent
med uttalet "i massor" av hithörande ord, som nu endast ha
antepenultimaaccentuering, hur kunde man då på 1700-talet
under gustavianska tiden anse sig kunna infoga och helst infoga
samma ordtyper med antepenultima och ultima i arsis (s’ss’),
för att nu ej tala om en sådan användning av orden under
1600-talet, då man ansett ett uttal med penultimabetoning
vara allmänt bruk? För att sedan på 1800-talet, då, som vi
veta, första stavelsen som regel är starktonig, genomgående
placera den i sänkning!
Och vad mera är: varför behövde man liksom Creutz
och hans skola underkasta sig den rent våldsamma utvägen
att alldeles neka sig dessa ords användning i versen, om i
massor av dessa ord uttalet med huvudaccenten på andra
stavelsen var fakultativt eller enarådande? Och varför behövde
Törner sida upp och sida ned förfölja Arvidis hithörande
accentuppgifter men på samma gång klaga över att svenska
poesien blir så fattig på ord genom att bl. a. dessa ej gå
att infoga i den härskande versen, och varför skulle Lagerlööf
alldeles som Creutz undvika dessa ord i sin poesi, om
riksspråket på hans tid allmänt (ofta eller helst) accentuerade
andra stavelsen?
Och härmed äro vi inne på Lagerlööfs poesi, som ej blott
bevisar, hur man accentuerade dessa ord, utan även hur
lönlöst det är att utan visshet om skaldens metriska uppfattning
och krav på sin vers söka ur hans versbyggnad dra.
språkliga slutsatser, något som inledningen till denna uppsats velat
visa. Vi ha sett, hur L. i sin ungdom skrev syllabisk vers
(sid. 31 f.), hur han ända till mitten av 1680-talet, liksom ofta
hans kolleger på parnassen, ibland lät ett tvåstavigt ord 32
få versaccenten ss’ men hur han sedan, efter att hava fått
klarhet i sin metriska uppfattning och medvetet och konsc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
