Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
FKEDK1K SANDWALL
kvent lagt accenten sora grundval för versen, undvek sådan
versaccent. (Jfr ock fru Brenner sid. 64 f.). Det är enahanda
förhållande i hans poesi med de trestaviga 320. De
tvåstaviga kunde man accenträtt infoga, om man blott nekade dem
plats i den jambiska versingången, i cesuren, näst efter
cesu-ren och i rimslutet, även detta en tung och, som vi sett, för
de flesta poeterna under 1600-talet olidlig börda, men de
trestaviga 320 måste man alldeles förvisa ur versen, då ju varken
versvärdet s’ss’ eller ss’s kongruerade med prosauttalet, och
detta var en desto större försakelse, som ord med denna
accentuering äro så ytterst vanliga och delvis tillhöra talets
mest oundgängliga beståndsdelar. Det är därför tydligt, att
man ej för ro skull utan av tvingande hänsyn till det
godkända riksspråksuttalet under 1600- och 1700-talet underkastade
sig denna oerhört tryckande börda, som Gustavianerna och
alla senare poeter nekat att bära.
Jag har i detta hänseende granskat Lagerlööfs av Hanselli
upptagna daterade dikter, över 1,200 verser. Omkring 275
jambiska och trokeiska kort verser, som alla i tiden ligga före
1685, genombrottsåret, visa 8 av mig antecknade fall av
vers-infogningen ss’s: uphafvom etc. Hans före år 1685 fallande
omkring 560 alexandriner innehålla omkring 40 sådana belägg:
uprakna, räfàchtig, blod-girigt etc., varvid är att märka, att
beläggen bli allt sällsyntare ju närmare vi komma
vändpunkten. Från hans omkring 420 alexandriner efter 1685 har jag
antecknat blott 6 sådana fall och 3 av dessa från en dikt,
daterad den 16 april 1685: funnen : uprilnnen, mäta :upfrata
och odö’dlig, av vilka således två stå i rim och det tredje,
ododlig, än i riksspråksuttal kan få penultimabetoning. Från
år 1690 har jag antecknat uthgüten : sluten och ododlig och
från år 1691, då han höll sina modersmålsföreläsningar, i vilka
han bland annat också, som vi sett, behandlade accentens roll
i versen (sid. 87 f.), det ännu någon gång i riksspråksuttal
pe-nultimabetonade fullkomlig. Därefter synes han sakna alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
