Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A C C li N T U E RING AV KOMPOSITA I 1600-TALETS SVENSKA lOJI
hos samtiden, klart satt riksspråkets prosaaccent till orygglig
regel för modern vers i sin teori och sin praxis och därigenom
vunnit sådant inflytande, att liafi dirigerade svensk
versbyggnadskonst ända fram till den gustavianska tiden. Därför få
hans uppgifter angående accentförhållandena i tidens språk
och tidens vers en fullt avgörande vikt och vederhäftighet,
helst som allt annat, vad jag kunnat finna, stöder hans
uppgifter.
Den föregående undersökningen av accentueringen av
två-oeh trestaviga komposita under 1600-talet har i allmänhet
endast kunnat taga hänsyn till dessa ordgrupper såsom var för
sig ett helt. En del hithörande enskilda ord kunna ju ha sin
egen mera självständiga utveckling och historia. Att
emellertid icke en allmän förskjutning av accenten mot ordets
början i dessa komposita ägt rum under yngsta nysvenska
perioden, så att språket omkring år 1700 skulle undergått en
väsentlig förändring gent emot ett ännu under 1600-talet
härskande bruk att låta accenten ofta, resp. oftast vila på andra
kompositionsleden och att det icke är riktigt att tala om "den
stora förändring, som inträdt i akcentueringen af komposita
från 1600-talet till våra dagar", anser jag genom det sagda
uppvisat. Tvärtom var i 1600-talets riksspråk accentueringen
av nn behandlade komposita i stort sett densamma som nu.
Det är klart, att detta nu påvisade förhållande drager med
sig å-tskilliga för språkvetenskapen ej oväsentliga konsekvenser.
Uppsala, februari 1913.
Fredrik Sandwall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
