Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopolds Eglé och Annett.
Bidrag till en saklig och språklig kommentar.
Eglé och Annett är utan jämförelse den yppersta av de
lekande berättelser på vers, som den gustavianska tiden skänkte
vår litteratur. Leopold har här rentav överträffat sig själv,
och han lär också förklarat, att denna dikt var den enda av
dem han skrivit, inför vilken han själv kände endast välbehag
och tillfredsställelse och åtnjöt t. o. m. "sitt eget bifall". Det
är cn säreget gustaviansk dikt: den återger samma fina
förening av hög kultur och försiktig kulturkritik, som utmärker
somliga av männen kring Gustav III, hovherrar med ett stycke
Rousseau i blodet; den sammanflätar oåtskiljeligt idyll och
satir på fru Lenngrens vis; dess målningar och dess
ordförråd äro äkta gustavianska. Och på samma gång är den så
betecknande för Leopold: dess stil blänker av hans smidiga,
kvicka och fyndigt skälmaktiga umgängeston.
Men om också denna dikt är allmänt läst, synes den
icke i alla enskildheter vara lika väl förstådd, särskilt i sin
egenskap av tidsmålning. Det är därför måhända inte en
överflödig gärning att ställa några av diktens ord och uttryck
i ett fylligare ljus, än de gängse förklaringarna till dikten
förläna.
De kretsar, till vilka Eglé genom börden hörde, voro
samhällets högsta. Hennes mors plats på rangskalan anges
med orden:
en fru af ytterst goda tonen,
Med statsvagn, hof-livré, entréer, taburett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
