Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KON,IUG ATIONENS S1NGULARA IMPERATIV 141
betydelse, ett minne från bibelställen soin "Fräls oss ifrån
ondo!", "Herre, fräls oss, vi förgås!". .
Se vi tillbaka på denna lilla utredning, finna vi att av
några oeh tretti verb med bägge imperativformerna är i 14
1. 15 fall den längre formen dialektisk 1. mindre utbredd
(typen dyka för dyk), i 3 fall åter den kortare (typen di för
dia). 14 1,5 fall ingen egentlig skillnad (typen spara och spar).
I 10 à 11 fall den kortare formen poetisk, ålderdomlig
eller tillhörande religiöst språkbruk (typen mm för mina; i
ott fall den längre formen ålderdomlig (begära för begär).
Mot dessa fall kunna endast några få uppställas, där
kommandobetydelse tillkommer den kortare formen. Men
innan jag upptar resonemanget om dessa, måste vi först se
till, vad ’kommandoformen’ egentligen bör anses innebära.
Detta sker bäst genom en blick på de verb, som eljest blott
visa a-konjugation.
2. Verbet går enbart efter l:sta konjugation en.
Av hithörande korta former upptar Lundell så vitt jag
sett hiv (sjöterm), stopp, stött, pass på och pass upp, i
förordet även kast. Vak upp däremot står icke angivet som
kommandoform. Han synes sålunda ganska snävt begränsa
termen. Kanske blir det dock svårt att skilja en del av de
övriga korta imperativerna från dessa. Den typ Lundell fäst
sin uppmärksamhet på, är den fullt riksspråkliga, med
kommandoord 1. tillropsinterjektioner lätt associerade och i bruket
likställda. Jämför t. e. halt!, fort!, fyr!, still! (’kommandoform’
av adjektivet ’stilla’), marsch Lundells exempel utgöras dels av
enkla verb, dels av särskrivna sammansättningar. Han bortser
från uttryck tillhörande en slarvigare eller lägre stil, upptar icke
som kommandoformer imperativer som blott visa en stegring av
1 Av dessa torde ’halt’ och ’marsch’ för uppfattningen något
närma sig imperativer och stå på gränsen till verb. Även subst, kunna
få enstaviga ’kommandoformer’ : ’Va säjer du, pojk"; ’inte en smuV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
