Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strödda textförklaringar
1. Då var ej den läran:
"Jag skall ha den äran!"
Bellman, Fredmans sång n:r 35, v. 31.
Den dryckessed, som Bellman här anspelar på, var inte
fullt densamma, som utmärker vår tids sätt att "skåla".
Numera ber man om lov att få dricka med den person, man
vill visa en artighet. På Bellmans tid användes just den
fras, han i de anförda orden brukar. Knut Lilljebjörn
berättar i Hågkomster (1838), s. 11, om bruket i hans yngre år:
"Gästerna emellan hörer man nu: ’får jag lof att dricka ett
glas med Tit.’; då hette det: ’jag har den äran att dricka
Tit. skål’."
2. Storm och böljor tystna ren —
himlahvalfvets matta sken
mer och mer försvagas;
ren det börjar dagas.
Bellmany Fredmans epistel n:r 39, v. 1—4.
Professor Wulff har fäst min uppmärksamhet på att
"himlahvalfvets matta sken" är en omskrivning efter franskt mönster.
I äldre fransk poesi kallas stjärnorna ofta "les feux du ciel".
De sken, som Bellman åsyftar, äro alltså himlaljusen,
stjärnorna och kanske månen. Uttrycket är nämligen, synes det
mig, i ljuset av denna tolkning att fatta som pluralis. Om
detta också tar emot något för nutida språkkänsla, så bör
man erinra sig Lidners "lampans matta sken på svarta
marmorn darra".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
