Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖDDA TEXTFÖRIvLA R1NGAR
159
3. Ditt namn skall ock en stjerna få.
Lidner, Medea, akt. III, sc. 3.
Rektor Eugène Schwartz har i Pedagogisk Tidskrift 47
(1911), s. 483, framställt den förklaringen av ovanstående ord,,
att en stjerna skullo vara att fatta som subjekt och Ditt namn
som objekt. Denna tolkning kan måhända synas mången
mindre tilltalande, eftersom det blir en mycket onaturlig
ordföljd man får att räkna med, och eu och annan läsare kanske
vill hålla på, att stjerna är att fatta bildligt eller i utvidgad
betydelse, ungefär = "skimmer, glans, gloria". Icke dess
mindre tror jag, att Schwartz’ tolkning av meningen är riktig,
även om ordens sammanhang kan fattas annorlunda än han
vill. Utom det stöd, som S. själv anför för sin förklaring
från ett annat ställe i Medea, kan man i Lidners övriga
diktning hitta tydliga parallellställen, som inte tillåta något
tvivel om vad Lidner här menat. I odet Freden hyllar Lidner
hertig Carl med följande knaggliga men oförtydbara verser:
Att en nyfödd stjerna ljunga
Öfver Höglands böljor må!
Hertig Carl! ditt lof vi sjunga —
Hur ditt namn hon skullo få.
Nej! Carlavagnen ej i hafvets djup sig sänker,
Att icke (= utan altl) seglaren på dina storverk tänker.
Och i dikten Glömskan firas en fallen hjälte med orden:
Nej! uti etherns rymd, att stjernors antal öka,
Se Hogenhusen är.
Men även om meningen således är klar, kanske det inte
skulle vara otänkbart att fatta Ditt namn som subjekt i
överensstämmelse med den naturliga ordställningen. Raden skulle
då betyda: "Ditt namn skall få en stjärna att fästas vid".
4. Tro ej Catoners namn med cynisk fräckhet vinnas:
Var viss att den gör mer, som rodnar ej för ord;
Och vet, att knappt ett brott, så timmerhögt skall finnas.
Som ej var planta, först, i Skamlöshetens jord.
Leopold, Predikaren, v. 74—77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
