Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
JOSUA MJÖBERG
Den andra av dessa fyra verser är ett träffande exempel
på don snävhet och oklarhet’ i uttrycket, som ofta utmärker
Leopolds stil. Skalden menar: den, som icke drar sig för att
använda låga ord i vad han säger eller skriver, han stannar
inte vid detta, han går allt längre i fräckhet. Orden äro för
övrigt riktade mot Thorild och hans vänner, vilket framgår
av ett fullkomligt parallellställe till de anförda verserna i
Leopolds prosaavhandling "Nyttiga Betraktelser om Auktorer och
om Vitterheten; att ungt folk enfaldeligen förehålla". Det
heter i denna avhandling (S. Skr. III: 234, upplagan 1802),
sedan Leopold anfört några i tryck synliga låga talesätt, bl. a.
Thorilds berömda "kläda en so i rosenrödt": "Från ord till
gerningar är öfvergången vanligen både gin och halkande.
— — — En panna som ej rodnar, en styl som ej trälar
under smakens boja, må vara det största och säkraste
kännetecknet deraf (d. v. s. av "snillets höghet"). Men vare sig
inskränkning eller afundsjuka; jag har alltid trott att ett snille,
som någon gång skämdes, vore bäst och tryggast för det
menskliga samhället. Man vet i sanning ej hvar oblygheten
skulle stadna, om den först blef en grundsats. Det är ej inom
vitterheten, som en gång gillad, en gång beundrad, dess
oförfärade flygt sedan inskränker sig. Dess verkningar skola
snart utsträcka sig öfver sjelfva samhällslefnåden".
5. Hon är det i inin själ, hvars stämpel
Til Skapelsen förkjusning bär.
Kellgren, Den nya skapelsen, v. 49—50.
Även om ingen läsare behöver missuppfatta dessa båda
rader, så står det kanske inte klart för alla, att orden i min
själ bilda prepositionsattribut till stämpel. En dylik frihet i
ordställningen var ingalunda ovanlig under den gustavianska
tiden. Man drog sig inte för att för versens skull dra in i
huvudsatsen en bestämning, som tillhörde ett ord i den
följande bisatsen. Och man följde blott sina höga franska
mönster häri. Racine skriver t. ex. i Phèdre, v. 426 :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
