Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖJLIGT OCH OMÖJLIGT I DEN SPRÅKLIGA UTVECKLINGEN 207
förra har haft ett betydligt hårdare och längre arbete, bl. a.
kanske på grund av 1880 års skrivelse från
lantförsvars-departementet, att officerare och underofficerare ej längre
skulle dua manskapet utan i stället använda ’ni’, vilket
innebar att ’ni’ alltså blott skulle brukas ’nedåt’. I Finland
är bruket av ’ni’ friare. Där kunna studenter tilltala
professorer med ’ni’ och även till damer torde ’ni’ vara mer vanligt
än hos oss. De delvis mycket underliga förslag till
gemensam titel för ’fruar’ och ’fröknar’ som härom året
framkommo i pressen, torde väl redan vara glömda. Behovet av ett
gemensamt tilltalsord (ni) är naturligen ett större och viktigare
behov än det som skulle tillfredsställas med tilltalsordet m’fru
eller min fru\ därmed icke förnekat att även här ett
språkligt behov föreligger.
Större tilltro till möjligheten av även mer viktiga och
genomgripande förbättringar i språket är något som vi
svenskar behövde. Nyskapelsen är inom språket viktigare än
den i allmänhet här i landet hålles för, och den är förtjänt
av en säkrare ställning, för så vitt språket skall utveckla sig
så rikt, som det i verkligheten äger möjlighet till.
Sammanhänger icke vår misstro mot språkliga nyheter,
våra rynkningar på näsan även åt behövliga och lyckade
nybildningar med vår överdrivna, nationella lust att alltid vara
med i Danmark är ordet "fröken" hvarje bildad ung qvinnas vanliga
titel. Vore det ej skäl att borttaga det utländska, stympade och illa
ljudande "mamsell", hvarmed äfven "madame", kunde få göra
sällskap, och öfverallt ersätta dem med de vackra svenska orden
"fröken" och Mfru", särdeles d& skillnaden, åtminstone mellan de sednare
titulaturerna är så prekär och så ofta ger anledning till förlägenhet
i valet?"
1 Bättre o. mer språkenligt är förslaget ’fröken’ för gifta o. ogifta.
Detta förslag är redan tidigare framställt, näml. år 1884 av N. Linder,
Om tilltalsord (s. 37 ff.). Vi behöva, säger han där, två allmänna
tvåstaviga titlar, en för män och en för kvinnor, som obesvärat kunde
brukas utan tillägg av namn; för de förra föreslår han mer skämtsamt
’greve’, för de senare ’fröken’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
