Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
Kil LAND HJÄRNE
vore därför "kanske icke berättigat att genom antagande av
ett tryckfel låta Regnér påbörda Kellgren även den grövre
bocken" l.
Huruvida det verkligen skall anses värre att misskänna
en stamstavelses vokalkvantitet än att visa sig okunnig om
positionsregeln, må lämnas därhän. Däremot torde ett misstag
av förra slaget svårligen kunna anses mera komprometterande
än att förbise vokalens naturliga längd i dativändeisen -is.
Och det skulle ju Regnér i alla händelser just på det ställe,
som anförts såsom det jämförelsevis lindrigare felet, beskyllt
Kellgren för, om schemat verkligen avsåge att beteckna den
senares uppfattning av kvantitetsförhållandena i den latinska
versen. Nu gäller schemat tydligen närmast den svenska;
och denna ansluter sig enligt Regnérs mening — huru nära,
säges knappast — till den betoning, den latinska får, när man
läser upp den som prosa efter accenten2. Beskyllningen går
alltså ut på ett fullständigt ignorerande av kvantiteten och
dess metriska betydelse, inte på enskilda misstag i fråga om
de latinska stavelsernas längd eller korthet. Även om så
varit fallet, hade det nog inte varit lönt att försöka mäta
värdet av en gissning om vad Regnér egentligen menat
efter djupet av den okunnighet i latinsk prosodi och metrik,
han kan tänkas ha förutsatt hos Kellgren. Regnérs
förklaring av den ifrågavarande strof bild ningen — skaldens
oförmåga att rätt skandera latinsk sapfisk vers — innebär
verkligen en tillräckligt grav anklagelse för att gärdet måste anses
uppgivet i detta avseende.
Den är i själva verket alldeles för grav för att vara
1 Anf. årg., 235.
2 "När man, utan kännedom af metern, fäster sig vid den som
blotta upläsningen synes gifva" (Försök til metr. öfvers., 30). Jfr a. a.,
13, där det om nAgra latinska distika heter, att de Mpå vanligt sätt
upläste, i flere versmått förlora takten .. . eller scanderade, på äfven
så många ställen sin rätta accent*4. — Omedelbart efter sin invändning
mot Berg har Kallstenius själv närmat sig den nu givna förklaringen
(S. o. S. II, 235 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
