Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Kil LAND HJÄRNE
kan inte gärna misstänkas för att ha varit okunnig om en
sak, som de vid tiden för hans skolstudier brukliga
läroböckerna i latinsk grammatik och prosodi lämnade klart besked
om 1. Det kunde kanske invändas, att den teoretiska insikten
i versslagets kvantitativa byggnad inte behövde utesluta, att
man vid uppläsningen följde accenten. Häremot måste
framhållas, att det sätt, varpå den klassiska hexametern, som
vid sådan uppläsning förlorar all bestämd rytmisk hållning,
sedan gammalt efterbildats på svenska, otvetydigt ger vid
handen, att vår nuvarande tradition i fråga om skansionen av
latinsk vers ägt bestånd på Kellgrens tid2 och långt tidigare.
Varför man just i fråga om den sapfiska versen skulle
uraktlåtit att vid uppläsningen ge uttryck åt sin riktiga
metriska uppfattning, voro svårt att förklara. Ett tillräckligt stort
Foglarna som sigh vthi Lufften swinga /
Ofwan i Buskar sött och liufligt klinga/
Fiskar/ och alt hwad som i Watnet Wandrar /
Thot sig förandrar.
Exemplen utgöra översättningar av dem, som förekomma hos
Corvinus, Ex Rhythmologia Danica MSC. Epitome Brevissima (Soræ
1649), liksom hela framställningen följer den där, s. 69 f„ givna.
1 Tiderus, Grammatica Latina (Sthlm 1731), 175. Den svenska
översättningen av Cellarius’ latinska grammatik innehåller ingen
metrik eller prosodi, men just för att till deras tjänst, som använde
sistnämnda lärobok, fylla denna brist, utgav J. Schedvin 1759 första
upplagan av sina Anvisningar til Latinska prosodien, där man s. 31 f.
finner en tillfredsställande analys av den sapfiska versen. Om
användningen i skolorna av de båda nämnda grammatikerna se Levertin,
Johan Wellander (Skr. utg. af Sv. Litt.-sällsk., 15: 1), 8.
2 Skulle något ytterligare bevis härför behövas, så hänvisas
till Regnérs uttalande, att man under antiken "vid versers
upläs-ning sökte, så mycket möjeligt var, förlika qvantiteten med accenten,
och ej, genom en sträng scandering, såsom våre ynglingar läras, utmärka
blott den förra" (Försök etc., 151). Det finns ju ingenting, som tyder
på, att med de av mig kursiverade orden skulle åsyftas någon
pedagogisk nyhet, som ej ingick i Regnérs egna skolerfarenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
