Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 Kil LAND HJÄRNE
anser konjunktionen och och pronominet de i den ovan
anförda Kellgrenska versen proklitiskt ansluta sig till sitt
huvudord. De höra vidare till den lilla grupp bland "Ord och
Stafvelser till ljud vigten föränderliga i constructionen", som
han anser för "så afgjorda kortheter", att de inte ens genom
inflytande av vad han kallar "tonställningen", d. v. s.
relationen till den starkaste accenten ("öfvertonen", "den rådande
tonen") i en ordförbindelse kunna behålla sin betoning1.
Här är alltså skälet till att Regnér i det ovan avtryckta
uttalandet uttryckligen avvisar tanken på att tillerkänna ordet
och metrisk betoning, såsom Berg tänkt sig hans mening ha
varit. Svårare blir det att förklara, huru Regnér skulle
motiverat ^ ^ som metrisk beteckning för bistra. Visserligen
har han i den senare avhandlingen bland ord, som i viss
ställning förlora betoningen, anfört även "några få en- ocli
tvåstafviga Adjectiver såsom: all, god, gode, hel, hela, kära, lilla
m. fi."2 Men någon allmän regel om attributivt använda
adjektivs proklitiska anslutning till huvudordet finner man
ingenstädes. Då väl i alla fall ett dylikt antagande här torde
ligga bakom, måste man alltså anta, att det är rent
tillfälligtvis, som Regnér låtit hänföra sig till en dylik överdriven
utsträckning av sin lära om betonings förlusten 8. Hans tendens
är tydligen att framställa Kellgrens schema som sà orimligt
som möjligt i jämförelse med det av honom själv använda och
rekommenderade. Att så är förhållandet, är klart redan därav,
1 A. a., 321 (terminologien hämtad från Voss, Zeitmessung d.
deutschen Sprache [Königsberg 1802], 122 ff.).
2 A. a., 305, 315.
3 Regnér, vars poetiska praxis inte alltid står på höjd med
hans metriska teori, har emellertid själv någon gång förfarit, som om
han kunnat stödja sig på en dylik regel: Zeus sluga dotter (Försök
— w u - -
etc., 50); på gröna bädden (a. a. 117); måhända föreligger här ett in-
flytande från Stiernhielm (jfr nedan s. 305), åt vars teknik Regnér
ägnat mycken uppmärksamhet (a. a. 153 ff.). Båda de anförda fallen
ha avlägsnats genom senare omarbetning (Yitterhets-Nöjen, I, 80, 140).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
