Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Kil LAND HJÄRNE
sapfiska strofer av jambisk vers. Oaktat någon enstaka
taktväx-ling även inne i raden har nämligen dikten en alltför fast rytmisk
hållning, för att dess meter skulle kunna anses uteslutande
stavelseräknande. Oeh attr anta ett schema, som principiellt
lämnade första taktens beskaffenhet oavgjord, går väl inte för
sig i fråga om en dikt, som enligt sin överskrift var avsedd
att sjungas. Men det må erkännas, att härmed beröres en
obekant faktor, musiken, som skulle kunna avgöra frågan till
det daktylisk-trokeiska schemats förmån.
Rosenfelts dikt1 är en parafras i fyra strofer av ps. 70
i Psaltaren. Av dess sexton verser inledas visserligen sex
(1, 2, 3, 5, 11, 16), alltså långt flera än i den Lindschöldska
dikten, otvivelaktigt med stark taktdel, om också inte därför
avgjort med daktyl. Men lika många (4, 8, 9, 12, 14, 15)
äro otvetydigt jambiska. Av de fyra övriga lämpa sig nog
två (6, 7), bättre att läsas med starkare betoning på första
stavelsen, medan de två andra (10, 13) snarast äro jambiska.
Alla dessa torde dock kunna inpassas såväl i stigande som
i fallande rytm. Det måste emellertid framhållas, att denna
dikt, även bortsett från begynnelsetakterna, är i långt högre
grad än den Lindschöldska rytmiskt svävande. Även där
första stavelsen är betonad, går det sålunda inte alltid att
genomföra schemat med daktyl åtföljd av fyra trokéer. Vore
man dock på grund av det jämförelsevis stora antalet verser,
begynnande med stark taktdel, frestad att tänka sig, att det
i alla fall vaiit detta schema, som föresvävat poeten, fastän
han lyckats dåligt med dess genomförande, så inställer sig
genast den betänkligheten, att även Rosenfelt synnerligen
ofta i tydligt jambiskt sammanhang, t. ex. alexandriner,
öppnar versen med trokeisk ordfot eller låter två höjningar
komma intill varandra inne i raden2. Även i detta fall
1 Hanselli, a. a., XVI, 123. Hdskr. üVB, N 1180.
2 Exempelvis (Hanselli a. a., 118, str. 5 r. 1):
Låfver, I folk, vår Gad, hans lof låter vidt höra.
Jfr Sandwall, a. a., 28 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
