Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SAPFJ SK A STROFEN I SVENSK VEKSKONST 291
Men den får tillika en rytmiskt fastare hållning än den
närmast förut berörda dikten genom rimflätningen, som till den
vida Övorvägande delen är kvinnlig, varjämte den trokeiska
tendensen ytterligare stärkes genom den visserligen ej helt
och hållet genomförda anordningen med midrim mellan första
och andra versen och inrim inom den tredje \ Ätt
fullständigt inpressa dikten i musikrytmens schema går dock ej utan
att i en mängd fall göra våld på den naturliga betoningen,
något som särskilt framträder i fråga om de inledande
dakty-lerna. Även här torde man alltså böra konstatera en
väsentligen stavelseräknande versbyggnad om också med en särskilt
i rimflätningen framträdande tendens att ansluta sig till den
avsedda musikrytmen.
Även utanför den religiösa diktningen finnas redan långt
före Stiernhielms allbekanta strofer i Then fångne Cupido ett
par versalster, som förtjäna antecknas till tjänst för en historik
över den sapfiska strofen i svensk poesi. Om Forsius’ lilla
Horatius-översättning från 1608 skall talas längre ned. I de
båda översättningarna av Johannes Magnus’ Historia de
om-nibus Gothorum Sveonumque regibus — Terserus’, utförd min år
1602, då han fick översättningsuppdraget och 1617, då han dog 2,
blott i handskrift föreliggande, samt Schroderus’ 1620 tryckta —
1 Sapfiska strofer med både slutrim och cesurrim, ibland sju-
radigt uppställda, förekomma enligt Minor (a. a. 454 f.) i tysk poesi
alltifrån slutet av 1400-talet. Även Arvidi (a. a., 129) känner "een
bruten Sapphicum*", som bildas av sex omväxlande femstaviga tro-
keiska och fyrstaviga jambiska verser jämte en sjunde slutvers av
senare slaget, vilken ensam saknar rim. Jfr Corvinus, a. a., 9. Arvidis
exempel är en omdiktning av den ovan berörda psalmens sista strof.
Tiällman anför första och sista strofen oförändrade, den förra
fyr-radigt, den senare sjuradigt satt, med en anmärkning, som visar, att
han — alltså utan hänsyn till musiken — anser Arvidis "brutna"
jambisk-trokeiska strof föreligga. Detta har dock inte hindrat L.
Wahlström (1. c.) att i den efter Tiällman citerade första strofen
återfinna "samma värsmått, hvarpå Integer vitæ hos oss brukar
sjungas" /
9 Muncktell, Westerås Stifts Herdaminne II, 215 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
