Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SAPFJ SK A STROFEN I SVENSK VEKSKONST 297
en del av dem som inledas av monosyllaba), att en
efterbildning med utgångspunkt i en sådan skansion och utan andra
förutsättningar otvivelaktigt skulle gett till resultat en
konsekvent daktylo-trokeisk strof bild ning. Men detta står illa
tillsammans med Minors iakttagelse av växlande betoning av
versernas båda försfa stavelser i de ombildade stroferna, en
iakttagelse, som väl. får antas vara riktig med avseende på
själva textmaterialet bortsett från musiken. Ännu mera
svårförklarlig bleve uppkomsten av det rent jambiska schemat.
Nu är det emellertid karaktäristiskt för den accentuerande
{"rytmiska") latinska medeltidsmetriken, att den i jambiska
serier vid början av en vers eller hal v vers medger ett
avbrytande av den eljes inom hela denna verskonst förhärskande
enformiga alterneringen av betonad och obetonad stavelse, så att
två obetonade komma intill varandra, d. v. s.
daktyliskinlednings-takt1. Antagligen har man här den historiska utgångspunkten
för den till sin metriska natur så omstridda omkastningen i
modern jambisk vers; även i den latinska medeltidspoesin bör väl
det jambiska schemat strängt taget betraktas som det primära,
ehuru de med betonad stavelse inledda verserna här snarast torde
varit vanligare än de jambiska. Efter denna metod omsattes inte
bara sapfiska utan även alceiska, faleciska och asklepiadeiska
versarter och strofformer till sina rytmiska motsvarigheter2,
som i själva verket inte hade något genetiskt sammanhang
(och i de flesta fall inte ens faktiskt överensstämde) med
vare sig en accentuerande eller en kvantiterande skansion
av förebilderna utan från dem endast upptagit deras
stavelseantal. I fråga om den sapfiska versen fogade det sig
visserligen så, att dess kvantiterande form, väsentligen på grund av
den efter horatianskt föredöme i flertalet fall iakttagna ce-
1 W. Meyer, über lat. Rhythmen (Sitzungsberichte d.
philos.-pbilol. u. hist. Cl. d. Akad. d. Wissensch. zu München, 1882), 54, 72.
Jfr Minor, a. a. 462 f. — Rytmiska sapfiska strofer finner man
exempelvis hos Blume-Dreves, a. a., XLVI, 86 ff.
2 A. a., 92 f., 99 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
