- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Trettonde årgången. 1913 /
310

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

310

Kil LAND HJÄRNE

huvud taget versfötter (pedes), när det är fråga om dessa på
alter-nationen av betonad och obetonad stavelse (syllaba elevata och
depressa, inte longa och brevis) byggda former1. Båda anse
denna moderna metrik otillfredsställande i jämförelse med den
klassiska2. Mon i motsats till Lagerlöf håller Törner det inte
för nödvändigt att låta sig nöja därmed3. Medan Lagerlöf
förnekar tillvaron i vårt språk av en bestämd kvantitet4, som
enligt båda dessa metriska författare är ett conditio sine qua
von för de klassiska versmåttens efterbildning, så fortskrider
däremot Törner till en detaljerad dogmatisk framställning av
den svenska kvantiteten för att därpå kunna grunda regler för
sättet att på modersmålet använda de antika metra5. Denna
kvantitetslära är i stort sett ingenting annat än en tämligen
kritiklös överflyttning av de klassiska reglerna om position
m. m.6, om än, teoretiskt åtminstone, med vissa nödtvungna

1 Sandwäl 1, a. a., 37; L. Wahlström, a. a, 11, 12; R 615 (Törner)
s. 43 f.

2 Se citat från Lagerlöf hos Sandwall, a. a., 38. Då Törner
övergår till behandlingen av versus noster tonicus seu accentualis sker
det med den ursäktande frasen: quem etiam repudiare, qnia unns ille
rcceptus usuque comprobatus est, non Ucebit (R 615, s. 32). Och vid
slutet av den accentuerande metriken yttrar han: in versu tonieo nulla
quantitas, nullus rhythmus nee . . . accentus aliqua eerta ratio, sed summa
ineonstantia, immo et syllabarum nullus certus sæpe numerus. Hinc fit
denique, ut earmina nostra non queant cani, nisi summa cum difficultate
(a. hdskr , s. 44).

3 Dudum intelligimus, nullam poesin sine pedibus, et ne Sveeanam
quidem esse posse: Sed quos in titubante carminis nostri infantia non
potuerunt invenire majores nostri (a. hdskr., s. 46 f.).

4 Citat hos Sandwall, a. a., 37 f.

6 Programmet lyder så: Erit itaque in posterum is labor noster, ut
queamus et quantitatem invenire nostra in lingua, et inventam certis
pedibus, quoad fieri potest, adsignare, videre denique, an et quæ Latinorum
carminum genera a nobis cxprimi queant (a. hdskr., s. 46).

6 Den inledes med orden: ut queamus rationem quantitatis in
Sve-cana reddere, in subsidium vocandi sunt magistri prosodiæ Latinæ, qui
un a cum Qræcis regulas quantitatis ad rex naturam accomodatas primi
invenerunt (a. hdskr. s. 47).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:18:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1913/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free