Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SAPFJ SK A STROFEN I SVENSK VEKSKONST
311
modifikationer1. Att ingenting uttryckligen säges om kort
stavelses förlängning genom position delvis tillhörande annat
ord 2, torde bero på en ofullständighet i framställningen,
varigenom exempelmaterialet kommit att inskränkas till isolerade ord 3,
1 Emellertid uttrycker han sitt bekymmer över en del svenska
ord, som ej lyda de latinska reglerna för förhållandet mellan
tonvikt och kvantitet, såsom "menniskja, kommande, bordtäckn, träwigge,
portsticka, ölsopp>a, stafwelse, tyskarna, frestelse etc. In his enim per
accentum penultima brevis est, positione värö longa44. Han jämför
förhållandet med vissa inte positionsbildande konsonantförbindelser i latin
och grekiska och drar slutsatsen: Sit igitur penultima in människja
et ceteris curta ita jubente accentu, qui fundatur in ipsa loquentium
consuetudine. Sed ita sit, ut rarior fiat talium vocum usus in versu,
quem diligentius scribimus. Reflexionen över denna brist på
överensstämmelse mellan svenskan och de klassiska språken avtvingar
honom till sist de jämförelsevis förståndiga orden: Quod si objicis,
nos corripere non easdem positiones, quas Grceci et Latini, respondeo neque
nos Græcos esse, nec linguam nostram habere eundem positum literarum:
nobisque idem jas esse in syllabas nostras, quod in suas fnit Græcis.
Quid, quod nec Latini et Græci hic conspirant. Estque corum quam
nostra major licentia, quum etiam sine ulla accentus ratione et
neces-sitate corripiant. Contra ca, nos brevitatcm hane nostram t.uemur ea
quam dixi accentus necessitate et loquentium usu (a. hdskr., s. 50 ff.).
Och i anvisningarna för den svenska hexametern föreskrives
visserligen i första hand att den latinska prosodien skall följas quoad
fieri potest, men med hänvisning till Stiernhielms praxis i fråga om
presensparticipier heter det dock sedan: Pro dactylo haberi, quæ
syl-labce fortius præcipitantur, et accentu breves fiunt, licet sit in illis positio
(a. hdskr., s. 103).
2 På tal om hexametern anmärker han dock mot Lindschöld,
att denne infogar ordförbindelser som det går och med lo på nu
angivet sätt: Heic propter positionem det et med producta zssent, quæ
t amen corripiuntur. Quamvis heic sit poëta noster liberior. Atque sunt
talia quoque in Stiernhielmio; et videtur ca licentia concedi posse in
lingua, quæ adhuc ignorat leges suæ quantitatis (1. c.).
3 Ganska upplysande är dock hans redogörelse för versfötterna
i kapitlet De Rhythmo, där han som exempel på spondéer anför
annars, mannens, qwinnans, som exempel på molosser lärjungars m. fi.,
på bacchier förödoms m. fi., palimbacchier ÖfwerflÖd m. fi., amfimacer
bl. a. frustugans (a. hdskr., s. 70 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
