- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Trettonde årgången. 1913 /
312

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312

Kil LAND HJÄRNE

möjligen också på en viss skygghet att öppet vidgå teoriens
betänkligaste konsekvenser.

Om man nu med kännedom om denna Törners doktrin gör
ett försök att utan hänsyn till den naturliga betoningen
skan-dera hans sapfiska strofer efter det klassiska schemat, så
försvinna de ovan anmärkta svårigheterna. Det visar sig då,
att den horatianska cesuren är överallt iakttagen, att det i
alla verser genom konsonantposition är söijt för spondeisk andra
takt och att däremot position undvikits överallt \ där schemat
fordrar kort stavelse. När svagtonig svensk stavelse användes
som stark taktdel, är detta överallt motiverat genom position 2.
Liksom hos Forsius och Stiernhielm har ett antal vid
naturligt uttal betonade rotstavelser använts som metriskt korta
(v. 1: lögar; v. 2: slår; v. 6: twinar; v. 9: föser; v. 10: hwila;
v. 11: späda; v. 14: staden; v. 16: föga). Förklaringen torde
även här vara den för dessa båda författare framställda.
Någon uttrycklig formulering av den förutsatta tankegången
finner man visserligen ej heller hos Törner; tvärtom erkänner
han uttryckligen tillvaron av både enstaviga och tvåstaviga
ord, där stamstavelsen alltid är lång. Men exemplen på
bi-syllaba i hans kortfattade behandling av ancipites peka
tydligt nog i den ovan antydda riktningen3.

1 Y. 10: Rifle-stigar har metriskt behandlats som två ord, i det
st ej räknats som position (jfr ovan s. 300 n. 2).

2 I v. 13 har dock den latinska formen Tiberim fått bibehålla
samma plats och metriska värde ( w w —) som i den latinska texten
( . . . Tiberim retortis), utan att sista stavelsens användning som 44lång"
liksom i latinet betingats av position.

8 POsse corripi aut produci bisyllaba pro lubitu scribentis, nisi si
qua syllaba natura sit aut longa, ut drifwa, klia, lida, aut brevis, ut bëte;
tiine servari quantitatem naturalem (a. hdskr., s. 103 f.). Föreskriften
lämnas särskilt på tal om hexameter. I den allmänna
kvantitets-lftran heter det om ancipites : Superest quantitas earum vocum, quæ
ancipites esse possunt, ut mon o sy II ab a, quæ natura longa non sunt, ut
för, min, på, til etc. ut bisyllaba quoqve, quorum prior longitudinem
naturalem non habet, wara, mina, stora, swåra etc., quæ si volet ususy
pro scribentis arbitrio produci et corripi queunt (a. hdskr., s. 66).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:18:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1913/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free