- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Fjortonde årgången. 1914 /
9

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRITISKA ST K Ö V T Å G

9

3) Några vanliga ord hade akut mot ortsdialektens grav.
Viktigast voro kanske elva och Stockholm.

Dessa drag stodo kvar orubbade även efter tre årtionden,
tillbragta på den nya orten.

Vid flyttningen hade min far med sig en stall- och
trädgårdsdräng från Vadsbo. Hos denne återfunnos
säkerligen samma drag av vadsbodialekt som hos min far. Jag
minnes dock bättre följande, som vi uppfattade såsom för
honom karakteristiska:

1) flere hade den språkhistoriskt intressanta formen pre\d \

2) pojkarna hette pajka mot ortsdialektens pojka,

3) här hette hey.

4) mig, dig, sig hette me o. s. v.

Icke heller i detta fall medförde 31 års vistelse i ny
omgivning någon ändring i barndomsdialektens former.

Bland mera på ytan liggande inflytelser, av vilka man
icke kunde vänta någon större verkan nämner jag, att vi
1876 eller så fingo en guvernant, som talade stockholmska.
Det blev hennes lott att mot min gryende grammatiska kritik
försvara satserna, att tant inte var något pronomen och min
inte någon genitiv till jag. Olikheten i talspråk var för stor
för att medge någon starkare inverkan. Jag minnes
huvudsakligen, att tilltalet min lilla gosse upprörde mig, inte för
jag inte till nöds kunde vara liten, men därför, att lilla för
mig var femininum och sålunda en skymf. Jag skall
återkomma till genus något senare. För övrigt gästades vårt
hem ungefär varannan söndag på 70-talet av en komminister,
som var född i Göteborg och böjde nom. dom, gen. domses.
Det blev observatum, non imitatum.

År 1880 gifte min far om sig, och min styvmor var från
Dalsland. Hon hade särskilt i ordförrådet en del för oss nya
språkliga företeelser. Och för att parallellen skulle vara
fullständig medförde hon en trotjänarinna, ännu i dag i familjens
ägo, vars e-mål icke det minsta påverkats av även i detta fall

1 Jfr Landtmanson, Landsm. B. 1, s. 84.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1914/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free