- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Fjortonde årgången. 1914 /
10

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

N AT. BKCKMAX

flere årtiondens vistelse i nya omgivningar —- här går det
väl på inemot 40 år. som dock avbrutits av en del vistelser
i hemorten. Bland dalslandsdrag minnes jag huvudsakligen
följande: ge hette ji; peta hette perka och prata dumt hette
jåla. Dessutom kunde det heta vi läser var v&r vers för
var sin.

Innan jag går över till det språk, som hos mig och
mina syskon framgick ur dessa växlande inflytelser, skall jag
nämna en företeelse, som jag med ett modernt slagord skulle
vilja kalla språklig självhävdelse. Det första och roligaste
exemplet härrör från vår ovan nämnde stall- och träd gårdsdräng.
Min far skulle skicka honom ett ärende och ville med
anledning därav lära honom att säga evkalyptus. Men det gick
inte. Han envisades att säga kluptus. Min far blev ivrig,
och då räddade den gamle trotjänaren situationen genom att
förklara: Dee pasar md inte. Det var nog en smula
språkfilosofi i det yttrandet. Han ville vara sig själv även i språket.
Det andra härrör från mina syskon, troligen närmast från
min äldsta syster. Då’ jag kom hem till en ferie, möttes
jag av en ny grammatisk, rättare stilistisk kategori, som hette
"stormänsklia ord". Det fanns en hel massa ord, som
enligt mina hemmavarande syskon voro förbehållna den vuxne
och inte passade för barn. En gång sökte jag att imponera
genom att bruka ordet olantligt. Men det lyckades inte.
Något svar på det jag hade sagt, bestods inte. Kritiken var
förkrossande: "Ofantligt, så stormän sklit!" För egen del
var jag inte övertygad, att ordet passade en skolyngling,
om det nu var i tredje klassen. Men av sàken hade jag en
stark känsla. Min styvmor begärde sällan orimligheter, men
hon hade för vana, då hon skickade mig ett ärende, att ge
ett formulär, efter vilket ärendet skulle framföras, och så, då
jag kom tillbaka, spörja: aSa du, som jag sa?" Detta var
prövsaint. Formuläret kunde råka innehålla både stormänsk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1914/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free