Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
NA T. BECKMAN
N hade vi kvar i en massa fall, där dialekten låtit det
falla. Arfcikelformerna på -a för -en tillhörde icke v&rt spr&k1.
Dös hette s&lunda i best. dön. Att detta hade inverkan på
genusbegreppet skall senare nämnas.
0 var = å, då det var fsv. ö i kort rotstavelse. Detta
i motsats mot min fars uttal. Det ö-lika dialektljudet
förekom icke.
B skorrades på västgötavis i uddljud, t. ex. vo, även
svagtonigt, t. ex. leson, naturligtvis i uddljudet av starktonig
stavelse inuti ordet, t. ex. be w. Slutligen vid fördubbling, t. ex.
äö,\. Supradentaler på vanligt sätt, dock icke för pl, jfr ovan.
T i slutljud var kvar i de flesta fall, alltså litet adj.,
motsatt stort, likaså inget; däremot lite och mycke i
motsats mot varandra.
U kunde vara slutet enligt dialekten även som kort, t. ex.
ful ’full’. Däremot uttalades fluga och liknande ord, som i
dialekten ha förlängt öppet u, på riksspråkets sätt.
Y som långt blev inte u; icke heller blev det ö som
kort i tillnärmelsevis så stor utsträckning som i dialekten. —
Ett par familjeanekdoter innehålla orden gruta, sa i denna form.
Jag vågar icke bestrida, att detta uttal tidigt förekommit i
vår krets. Under den tid jag minnes, förekom det icke.
A och ö påverkades icke av följande r. Alltså bär, hör
med alldeles samma vokal som kläder, hö.
Rörande formläran skall jag fatta mig rätt kort. Första
substantivdeklinationen hade pl. på -er, enligt dialekten;
vokalslutande neutrer hade däremot pl. på -n mot dialekten.
Ad-jektivdeklinationen hade i best. form sing. växlingen -e, -a
efter gamla genuskategorier. Best. pl. alltid på -e. Detta
helt i överensstämmelse med dialekten. Obestämd form på -er
fanns ej 2. Mig, dig, sig hette mäj, däj, säj som i rikstalspråk,
1 En annan sak var det med skolslängen i Skara, som ju någon
gång kunde imiteras. En kamrat hette där jeta, och lärarna
nämndes nästan alltid krabbera*
9 En familjeanekdot innehåller frasen "Nn va ja bja diimmej"
(före 1870).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
