Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRITISKA STRÖVTÅGi
25
Om nu detta gällde blott sådana arbeten, som ha sin
huvuduppgift i det statistiska, så vore det icke så farligt.
Dessa arbeten ha sitt bestående värde i det material de samlat
åt följande forskare. Men den nämnda närsyntheten vill även
inverka på sådana arbeten, som skulle behandla ett särskilt
problem. Även här finner man, att forskare nöjt sig med
förklaringar, som icke lätt låta sig förena med en verkligt
konkret uppfattning av förloppen i språkets levande liv.
Som ett exempel på denna metodiska närsynthet, skall
jag till kritisk behandling upptaga Olsons uppsats "Till
frågan om uppkomsten av den s. k. tredje svaga konjugationen
i svenskan", Arkiv XXIX, 215 ff.
Till en början skall jag ge Olson rätt i att vi nog icke
få vara så allt för säkra på att icke företeelsen kan gå
tillbaka till fornsvensk tid och då ha haft en betydande
utbredning. Jag skall ock ärligt tacka honom för det vackra tillägg
till Schagerströms materialsamling han skänkt sina medforskare.
Men mot förslagen till lösning skall jag framställa en del
anmärkningar, anknytande till min ovan angivna principiella
ståndpunkt. Jag formulerar invändningarna kort, som om det
vore ett slags opponentsanmärkningar.
Den punkt, mot vilken jag riktar mig, är Olsons
förklaring, att dd-preteritum skulle ha si^n grund i analogien med
det dd-preteritum, som uppkommer i verb, som enligt en
ganska utbredd dialektal ljudlag förlorat inljudande d. Sedan
vi genom denna ljudlag fått böjningen blö : blödde; rå :
rådde, så skulle vi genom analogi från dessa ha fått strö :
strödde; må : mådde o. s. v.1
Mina huvudanmärkningar äro följande:
1. Olson förbigår, att den tredje konjugationen har två
(om man så vill tre) lika väsentliga karakteristika. Det ena
är övergången -ande > -ende i participium presens. Här låter
sig väl ingen analogi tänka; formerna stå ju just isolerade
från gällande mönstergrupper. Under sådana förhållanden
1 Exemplen äro valda av mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
