Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
NA T. BECKMAN
måste vi väl för participerna (liksom ock delvis för de
syn-koperade infinitiverna) söka en ljudlagsenlig förklaring, därvid
väl närmast accentförhållandena förefalla att erbjuda
möjligheter. Men få vi för seende antaga en ljudlagsförklaring,
grundad på accenten, så lär det bli svårt att säga, att
accenten icke skulle kunna förklara de tämligen samtidigt
uppträdande formerna sedd, sett, trodd, gått.
2. Den tredje konjugationen innehåller, om vi, som sig
bör, medräkna till densamma hörande former av i andra delar
starka verb, långt större frekvens än de enligt Olsons teori
förebildande verben på ursprungligt -da. Bott, trott, sett,
höra väl till språkets vanligaste ord, och det är svårt förklara
dem som analogibildade efter en så pass svagt företrädd
grupp som den på -da.
3. Olson framhåller själv, att den ifrågavarande dialektala
ljudlagen icke gäller i vissa landskap; han uppräknar dem,
som närmast givit upphov till vårt nuvarande riksspråk,
särskilt Uppland. Problemets lösning fordrar då absolut, att
man ser efter, vad man kan få veta om den tredje
konjugationen i dessa landskap. Olsons teori blir ytterligt svår, i det
närmaste omöjlig, att genomföra, om den tredje konjagationen,
särskilt preteritet på -dd-, finnes i dialekter, som ha kvar
inljudande d. Liksom Olson har jag icke haft tillgång till
det handskriftliga materialet, men det räcker för ett negativt
resultat med det tryckta. Yi finna nödiga uppgifter hos
Schagerström om Yätömålet, och hos Tiselius om
Fasterna-målet. Lägga vi därtill, att vi hos Levander1 för dalmålet
återfinna den form med lång vokal + lång konsonant, som vi
väl i alla händelser måste förutsätta såsom ett mellanstadium,
så synes saken vara klar. Vi äro helt enkelt tvungna att
räkna med en verklig ljudutveckling.
4. Härtill komma andra analogier från vårt levande
språk. Olson avfärdar tämligen kort sammansättningar av
typen ska-föttes, trettio. Men det är dock märkligt, att vi
1 Landsm. II: 4, s. 16 och 74; XVIII: 5, 94 och 138; IV: 3, 81.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
