Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
EULAND HJÄRNE
Man kunde ju invända, att Forsius möjligen missförstått
det danska ordet och i alla fall med lyte menat inte colores
utan vitia. Att så inte torde vara fallet framgår emellertid
av att han något längre ned återger den danska överskriften
grund därav ansättes betydelsen ’sundhed, salighed’. Oavsett den
bibehållna diftongen, som ju är ägnad att förvåna, kunde man alltså
frestas anta, att åtminstone betydelsen (jfr Söderwall under helsa, 4:
frälsning, salighet) beror på lån från ty. heil} ’seelenheil’, återgivande
lat. salus. — Speyl kan ju vara sv. dialektform (se Wendell, Ordb. öfv.
de östsv. dial.). Detta förefaller dock ej troligt; i sin tillägnan har
Forsius (A ij, s. 2) lijfzspegel och längre fram på ett par ställen
(No-reen-Meyer, a. a. 78 r. 5, Speculum [B vij] r. 8 nfr.) Spegel (på dessa
båda ställen så även i danska originalet).
Av något annan beskaffenhet är måhända följande fall:
Danska texten (Molbech, 173 r. 15, 16):
Dødhæn körner sehulendæ som en tiw
han tagher met sig stoldbrødræ siic.
Forsius (B, s. 2 r. 1, 2 nfr.):
Dödhen han smygher fram som en tiw /
Han tagher medh sigh stalbrödher siw /
w som tecken för üv torde inte vara lätt att uppvisa i ä. nsv. texter.
Det förefaller därför, som om Forsius behållit den danska formen
— skrivform för -üv eller liksom i siw = üw? (jfr Molbech, 189 r. 6
nfr.: Firæsyndhæ thvæ aar; se Falk-Torp, Dansk-Norakens
Lydhi-storie, 134, 224, 242) — såsom bättre rim åtminstone för ögat.
Visserligen förete Forsius’ rim inte alltid fullständig kongruens. Så t. ex.
rimmar han på ett ställe see—leer (B viij, s. 2). Men det ringa
antalet av dylika rim röjer en avgjord strävan att undvika dem. Då
emellertid här inte förelåg samma rimtvång som i de förut
behandlade fallen, förefaller det inte alldeles omöjligt, att en annan
omständighet spelat in. Tiw kan ha tett sig som den tillnärmelsevis
bästa skrivningen för Forsius’ egen uttalsform. I en uppsats i denna
tidskrift 1910, 145 ff. (Apropå ett felrim hos Runeberg) har H.
Bergroth påpekat, att Runebergs såsom felaktigt anmärkta rim ljuf—(än)nu
el. du har sin förklaring i en dialektal egendomlighet i skaldens
uttal, som lät rimmet i fråga för honom framstå som, åtminstone i det
närmaste, fullgott. I nordösterbottniska dialekter — Runeberg var
som bekant född i Jakobsstad — höres efter tu utljudande
labiola-bial frikativa (w), t. ex. niuw, siiutv ( = nu, sju), varjämte i dessa
dialekter to ersätter labiodental frikativa efter m i utljud (jfr Hultman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
