Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE Hl DRAG
95
betyder ungefär detsamma som det västgötska ordet framgår
av sammanhanget i den saga, där ordet förekommer (sid. 102
i samma arbete), varest det heter i en skildring av ett rikt
uppdukat bord: "å där va aitt smörsla sau stort som aitt
kärahue". Det är tydligen också här fråga om ett upplag
av smör. Formen slan hos Stiernhielm skulle nu kunna vara
en av honom bildad plural till detta ord i analogi med ord
som bi—bin, slå—slån m. fi. Jag har ej lyckats få någon säker
uppgift om ordets pluralform i västgötadialekter, men min
sagesman förmodade, att den vanliga pluralformen är siar.
Om nu Stiernhielm, som troligt är, haft att göra med
detta ord, torde ursprunget till den dunkla stammen sia vara
funnet. I Västergötland finnes, som nämnt är, både formen
sia och slaf a i samma betydelse. Vare sig nu sia kommer
från slaf a eller ett ursprungligt slag, torde det sammanhänga
med stammen till verbet slå. Analog utveckling föreligger i
slahög, sJaghök (Nilén, Ordbok över allmogemålet i Sörbygden)
och ongnsla, inmurat bräde på en bakugn att därpå sätta
något (Rietz), i vilka ord väl sia utgått från en tidigare form
slag. Att möjligen slag och ej slaf a är den ursprungliga
formen, tyder ett norskt ord smørslag på, om vilket Aasen
säger i sin norska ordbok: "smørslag n. et stykke formet
smør, som ligner en ost. B. Stift".
Det andra ordet är Tunkar (v. 288), som i Tamms
glossar förklaras på följande sätt: "ett oklart ord, väl
sammansatt av kar (jfr tunkaar i B), med förleden icke gärna bildad
av tunna (man skulle då vänta tunne-), effcer formen snarare
av tun = en av hus instängd gårdsplan, ehuru det är oklart
vad som skulle menas med ’gårdskar’ (möjligen ett på
gården stående kar för uppsamling av regnvatten?)". Noreen
försöker en helt annan förklaring: "tunk kagge; Br. 288; en
deminutivform av tunna, således motsv. t. tönnchen, ndl.
tontje, med substitution av d för t nu da. dunk liten tunna,
sv. di al. dunk = kagge".
Det torde dock finnas starka skäl för ett antagande, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
