Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYS V. ARGBIGGA OCH BESLÄKTADE UTTRYCK 105
numera vanligen har i rspr. och dialekter: en stor klumpig
eller nedrig, gemen varelse (person). Jfr sammansättningar
hos Rietz som bondbasse, dröntabasse, fjöllebasse, vilka
näppeligen kunna härröra från den tid, då man hade ett basse
’vildsvin’. Vad beträffar det andra ordet a^tbeda, kan ju på
avstånd ej avgöras, om det verkligen associeras med ett bede
’gällgumse’. Det anknytes kanske snarare till begreppen bede
’bete’ (tand) eller bed ’bett’ och bida ’bita’. Men även om vi
antaga, att association med djurnamnet bede äger rum, så vore det
mycket underligt, om detta förhållande vore ursprungligt.
Att en "gällgumse", dvs. en kastrerad gumse, skulle tagas
som mönster för en argsint varelse, vore ju icke mindre
överraskande än att en *bæggia ’tacka’ skulle tagits som exponent
för synnerlig ilska, såsom Lidén förmodat. Kastrerade
handjur bruka ju vara särdeles saktmodiga och beskedliga. Jag
antar, att "gällgumsen" ej bildar något undantag.
Djurnamnen spela alltså ingalunda någon framträdande roll
bland benämningarna för argsint person, och det synes t. o. m.
kunna sättas ifråga, om ursprunglig och icke blott sekundär
association med djurnamn föreligger. Det torde under sådana
förhållanden icke vara oberättigat att ägna större
uppmärksamhet åt andra associationsgrupper. Gruppen d) ovan,
innehållande exempel på association med kroppsdelar, är kanske
mindre upplysande, ity att grundtanken här icke så alldeles
oförmedlat springer en i ögonen. Vi vilja därför, åtminstone
tillsvidare, lämna även den ur sikte och fästa oss vid
grupperna e—h).
I de två första av dessa, e) ocli f), får argsintheten,
häftigheten sin parallell i något vasst, skarpt, stickande,
in-eller genomträngande (pigg, tagg, gadd, kil), i de två senare,
grupperna,. g) och h), i något etter-, gift-fyllt (pung, påse,
finne, böld osv.). I båda fallen synes det mig, som om man
funnit oförtydbara och uttrycksfulla beteckningar för den
argsintes väsen. Om vi granska ifrågavarande grupper, skola
vi också finna, att de epitet, som tillhöra dem hava en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
