- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Fjortonde årgången. 1914 /
109

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NYS V. ARGBIGGA OCH BESLÄKTADE UTTRYCK 109

på ett i viss mån avsiktligt val, grundat på någon sorts
förkärlek för dylika ord? Och i senare fallet hur skall detta
förklaras ?

Tör att öppna en förklaringsmöjlighet till nämnda
förhållande skola vi inlåta oss på en allmänt språkpsykologisk
reflexion.

Orden i ett språk ha, såsom var och en lätt inser, mycket
olika rang, uppträda med vitt skilda anspråk.

Vi finna ringa tjänare, som förrätta de vardagliga
sysslorna och i regel ickev kräva någon uppmärksamhet för sig
själva. Deras dräkt är enkel och bekväm, så som det anstår
den flitige arbetaren. Varje plagg, som kan undvaras, kastas
av under arbetets gång. Sådana språkets tjänare, äro artiklar,
pronomina, prepositioner m. m. De begära ingen framskjuten
plats, ingen stark betoning. De glida förbi i talet, utan att man
märker dem, och få därför lätt ett mindre distinkt, stundom
ett vårdslöst eller till och med ett stympat uttal. Vi veta
väl, vilka starka förändringar sådana ord äro underkastade
till följd av betonings förhållandena, förändringar som alla ske
på en omedveten väg och syfta till. lättnad i uttalet med
uppenbart åsidosättande av effekten i framförandet.

Men vi ha också, såsom ytterlig motsats till dessa,
förnäma magnater eller anspråksfulla uppkomlingar, vilka slå på
stora trumman var gång de behaga visa sig och som kläda
sig i rika och tunga kläder för att genom yttre ståt förstärka
den respekt de kräva för sin inre betydenht t. Sådana språkets
storpampar finner man inom alla ordklasse •, varhelst ett ord
kräver ett synnerligt eftertryck i framförandet. Särskilt att
räkna hit äro alla ord, som avse att ge starkare uttryck åt
någon känsla. Bland dem kunna vi påminna om smeknamn
och skällsord, av vilka i synnerhet de senare förtjäna vår
uppmärksamhet i förevarande fall.

För att vi skola ha ott namn att röra oss med, vill jag
kalla sådana ord som uppträda med särskilt anspråk och
eftertryck för "emfatiska ord".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1914/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free