Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
J. K. HYLÉN
366, Nordström, De tolv sönd.2 66). Wirsén behåller denna
ordföljd t. o. m. efter så: Sången slutar med en antydning,
att likasom den av Tasso besjungne Gottfrid ej ville mottaga
Jerusalems krona, så ock Tasso själv fick umbära lagerkronan
(Levnadsteckn. 213; jfr 121). Denna ordföljd är tydligen
framkallad av Wirséns obenägenhet för inversion i dylik
ställning. För övrigt kan man få se rak ordföljd efter så,
dälden ej verkar stel och tillkonstlad utan snarare bäres av det
levande talets livlighet: Jag håller en märlspik på en
syskonhake, att fick Ottilia sin varma mat, så fan i mig hon skulle
tala om Plato! (Strindberg, Giftas I, [Ljus], 138). Kristin
visste med sig själv, att om hon skulle haft något att säga
över någon, så kanske inte heller hon alltid skulle varit så
snäll (Hallström, Briljantsm.4 53). Från talspråket komma
ock vändningar liknande denna: Så vore den sorgen över,
varav synes, att reformerna av lagarna skola gå före, så- bli
vi reformerade själva sedan (Strindberg, Jäsn.2 38; jfr
Ahl-gren-Lundegård, Modern 95). Ibland är konjunktionen att
utelämnad: Minns du, när han slutligen skaffat sig stjärnan
stod han och tog avsked av ungdomen, varnande dem för
att få damm på själarne. Jag menar, om de icke äro direkt
hans vänner, så äro de hans sanna vänner ändå (Strindberg,
Sv. Fanor2 26, Sv. Öden [Ljus] 503; jfr Almquist.
Folklivs-ber. 29, Bondeson, Chronsch. II2 106, Janson, Parad.3 7).
Någon gång avbrytes den påbörjade a^-satsen och springer
över i en annan sats: Jag nekar ej att, sen jag satte spaden
i vår gamla svarta jord, sådde frön, planterade trän och såg
den fula marken välsignas, hur jag kände mig som bunden
vid denna jord (Strindberg, Utopier3 93). Och vi kunna väl
medge det, vi båda, att skulle man, innan ett företag
på-börjndes, alltid undersöka, till vilka åtgärder ett lyckligt
slutförande kan leda, hur många verkligt stora affärer bleve i
så fall vågade? Janson, Förl. Söner 227).
Ar a M-satsen samordnad med en ny sådan, har den
senare rak ordföljd, även om den förra uppvisar omvänd:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
