Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V Å K S A T S K OMMA T E K1N G
157
den uppläsande. Kunde den läsande fullständigt abstrahera
bort från de fonetiska kommana, så att säga se dem utan att
se dem så skulle de vara honom alldeles likgiltiga. Så långt
torde dock ingen än så läsvan person kunna komma.
Av det sätt varpå vi lära oss läsa följer att de optiska
ordtecknen en tid framåt sammanbindas med de sakliga
föreställningarna med tillhjälp av do akustiska och motoriska
ordföreställningarna. Allteftersom vanan att läsa tilltar
försiggår emellertid förknippningen av den optiska ordbilden
med motsvarande sakliga föreställning alltmer oberoende av
den akustisk-motoriska mellanlänken. Denna förlorar alltmer
i betydelse och den optiska minnesbilden blir allt friare
gentemot den. Utvecklingen försiggår naturligtvis olika hos olika
föreställningstyper. Hos den av allt att döma ojämförligt
vanligaste typen, den akustiska-motoriska ersattes den höga
uppläsningen så småningom allt oftare av blott inre
uppläsning. I samband härmed blir hörandet ett blott och bart
inre hörande. Huruvida en akustisk-motorisk typ kan bli
så läsvan att de akustiska och motoriska ordföreställningarna
alldeles utebli torde icke nu kunna avgöras. Troligast är
väl att dessa föreställningar hos alla till ifrågavarande typ
hörande beledsaga läsningen som ett mer eller mindre tydligt
"ackompanjemang". Emellertid är att märka att detta
"ackompanjemang", detta uppdykande av akustiska och motoriska
föreställningar vid vanlig läsning icke är av den läsande
avsett. Helt olika är det vid den avsiktliga höga, tysta eller
inre uppläsningen. Den uppläsande vill de akustiska och
motoriska föreställningarna, den läsande icke. Allt som bidrar
att väcka dessa föreställningar är den uppläsande till nytta,
den läsande åter till men. I sin egenskap av paustecken
lockar det fonetiska kommat den läsande att själv uttala
de ord han läser eller att lyssna till den "inre rösten" som
uttalar dem. Men därigenom drar det hans uppmärksamhet
från själva läsningen, stör honom och förlångsammar på så
sätt för honom begripandet och tillägnandet av vad han läser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
