Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF (i J KIM »I AN
c fr or forstitl I < 1 att-sats inen "ingen eller blott en liten paus"
före efterställd att-.sats kritiseras av Bråte1 som skriver:
"Det är sant, att paus saknas framför objektsatsen i: 17 tro
att själf}/ är odödlig, och detta fonetiska förhållande har förf.
riktigt iakttagit, men det är högst oberättigadt att däraf sluta
till saknaden af paus framför alla objektssatser med att;
förlänges den styrande satsen en smula, förmår icke en talare
uttala meningen utan paus t. ex. 17 kristna tro af
innerligaste ofrcrlgt/clse. alt själen är odödlig. Fürf:s egen uppsats
("överflödar af att-satser i dylik ställning, som icke kunna
uttalas utan paus före att på annat sätt, än att en följande
inskärning mellan bisatsens delar i stället oskäligen förlänges,
t. ex. s. IS -i Man skulle vara frestad att tro att allt är
fullkomligt väl beställd t i detta afseendet 2 Härtill kan läggas
att även då en underordnad sats föregår en överordnad är
paus ingalunda alltid nödvändig eller bruklig vid den
underordnade satsens slut, ex. Att Ni hört sagan är antagligt:
Att årstiderna omväxla beror av jordens rörelse kring solen.
Sin kommatering söker Palmgren stöda ytterligare med
följande: "De verb och uttryck som kunna efterföljas af
att-sats, äro . . . till största delen sådana att de liksom gifva en
förkänning af hvad slags sats som skall följa. När jag hör
en sats börja med han trodde, han sade, det är troligt etc.,
skulle det liksom vara en missräkning för min inbillning, om
jag icke genast finge höra ett att, följa därpå ... Ej alldeles
lika blir förhållandet, då att-sats går före sin öfverordnade
sats. När jag hör en mening börja med en att-sats, t. ex.
att lifvet är kort, kan jag däraf alls icke ana den följande
hufvudsatsons beskaffenhet, ty denna kan t. o. m. beträffande
första ordet i densamma, variera på tusende vis. Vid
att-satsens slut försättes sålunda åhöraren i en viss spänning och
väntan, han hålles för ett ögonblick i ovisshet om hvad re-
1 Anmärkningar om A. Palmgrens förslag till reform af
kommateringen, Språk och Stil III sid. 72 ff.
2 nnf. ar b. sid. 74.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
