- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Fjortonde årgången. 1914 /
219

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅK DKN FIUA V KUSEN POKSl KLLER PROSA

219

versen eljest är regelbundet jambisk, trokaisk, aiiapestisk,
daktylisk o. s. v.

2) Vers, fri till den inre byggnaden men bunden till
omfånget, d. v. s. antalet starka versplatser är konstant, men
utfyllningen mellan dessa versplatser är fri, så att den kan
helt och hållet utebli eller bestå av en, två eller flera stavelser.

3) Vers, fullkomligt fri till sin byggnad eller fri vers i
egentligaste mening.

För att kunna ge svar på min uppställda fråga måste
jag redogöra för det, soin gör versen till vers ("poesiu) och
icke till prosa. Vi ha en hcl serie av olika stadier från
prosan till don mest regelbundna versen: 1) prosa, 2) poetisk
prosa, 3) fri vers. 4) regelbunden deklamationsvers. 5) sångtext.
Var går gränsen mellan vers och prosa, och vilka äro de
bestämmande faktorerna?

De viktigaste prosodiska egenskaperna äro exspiratorisk
och musikalisk aksent och tidsutdräkt eller längd. Mon då
alla dessa också finnas hos prosan, kan således ingen av dem
titan vidare vara den avgörande faktorn.

Tillkommer så ett speciellt ordval, vackra eller mindre
vardagliga ord samt en särskild, för den vanliga "torrprosan"
ovanlig ordställning, kan man fråga sig. om man med detta
pius erhåller vers. Nej, denna egenskap har också den
poetiska prosan, och den är sålunda ej egendomlig för versen.
Ej heller få vi vers, om det tillkommer en uppdelning i fraser
på ett synnerligen i ögonen fallande sätt genom avdelning i
"versrader". Ty detta särmärke skulle vid uppläsning
alldeles försvinna och versen sålunda nödvändigtvis finnas på
papperet för att vara vers, vilket är orimligt.

Låtom oss undersöka ett diktverk med erkänd vers:

Jag sAg mot golvet ocli jag sade: 14Fröken,
Ni vet det väl, att ungdomen är död
och kärleken förbi, v Art liv en öken,
dör mänskorna gA kring som bleka spöken

(Fröding: Balen.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1914/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free