Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖDINGS CORYDON TILL CH LOK
237
Men Frödings uppfattning av det för vårt 1700-talsspråk
karaktäristiska har trängt djupare än till dessa yttre
jämförelsevis lätt i ögonen fallande egendomligheter. Ett av
denna stils särmärken var dess förkärlek för substantiv.
Mjöberg har (ovan a. a. s. 96) förklarat detta sålunda: "i dess
(fransk-klassicismens) tänkande och genomtänkta
framställningssätt betyda begreppen vida mer än egenskaper, färger,
handlingar, skeende. Därför händer det så ofta i denna poesi,
att adjektiv, verb och pronomen i skaldens föreställning
omsmältas till substantiv, innan de flyta ur pennan". Fröding
har just i Corydon till Chloe exempel på ett av de
vanligaste sätten, varpå denna omsmältning försiggick. Man lät
nämligen ofta benämningen på en person utrustad med en
viss egenskap ersättas med denna egenskap själv och skrev
alltså fattigdomen i stället för den fattige, dygden för
den dygdige. Det är just detta Fröding gjort i strof 5:
Dess lilla purpurmund om dygdens oskuld talar.
En statistisk undersökning av substantivens antal i
Corydon till Chloe ger vid handen, att substantiven utgöra 32,2$
av ordens hela antal. Jämför man detta med de av
Mjöberg och mig uträknade siffrorna för ett flertal dikter hos
Tegnér, Leopold, Creutz, Gyllenborg, Lidner m. fi., finner
man, att Frödings dikt står på samma ståndpunkt som de i
detta avseende mest regelrätta poemen från 1700-talet och
1800-talets början.
Och att Fröding ej i sina dikter i allmänhet har ett på
långt när så högt procenttal substantiv, framgår av vad
Mjöberg (ovan a. a. s. 105) uppvisat.
Fransk-klassicismens användning av adjektiviska epitet
företer från vår stilsynpunkt flera egendomligheter. Bland
annat hopade man ej gärna flera epitet, och i varje fall gjorde
man ytterst sällan detta så, att ett epitet kom att bli
bestämning (adverbial) till ett annat (om orsaken härtill se mitt
a. a. s. 78). Ej heller använde man gärna
superlativfor-merna av adjektiven, något som stod i överensstämmelse
med det avmätta, alla våldsamma effekter skyende språk, som
pseudoklassicismens regler fordrade. — Frödings bruk av
adjektiv här i Corydon till Chloe är i alla avseenden
1700-talsspråkets vanliga. Inga superlativer, ingen hopning av epitet,
utan alexandrinernas båda halv verser med ett substantiviskt
huvudord föregånget av ett enda adjektiviskt epitet, så som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
