Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
MATHIAS FKUK
do regelrätta alexandrinerna skulle vara och som de ända
till leda stå uppradade efter varandra t. ex. i Atis och
Camilla. Creutz är nämligen bland våra 1700-talsdiktare den,
som kanske minst gärna ändrar de en gång fastställda
reglerna. Vad den frödingska dikten beträffar, kunna de två
första ovan citerade raderna tjäna som ett gott exempel på
uf nu berörd synpunkt oklanderliga alexandriner.
Man kan, som bekant, förläna en dikt en arkaistisk
prägel bl. a. genom användning av ålderdomliga ordformer eller
förr men ej nu, åtminstone ej i samma utsträckning, brukliga
glosor. Det förra, som är ett mycket vanligt stilistiskt
effektmedel, har Fröding här begagnat genom att skriva skygd
för skydd, mund för mun, fändrik för fänrik. Hit får
man väl även räkna gresk för grekisk. Våra
pseudoklas-siska författare använda emellertid ej alltid formen gresk
i stället för grekisk utan oftast som en av metriska skäl
betingad omväxling med den senare formen. Med slutartikel
passade nämligen formen greska bättre in i jambiskt versmått
än den trestaviga formen grekiska. Jag anser dock icke
troligt, att ett dylikt, metriskt skäl föranlett den tvåstaviga
formen hos Fröding. — Det finnes i Corydon till Chloe
även några ord, som ej äro ovanliga just i 1700-talets
herdepoesi, men vilka nu väl ej stå så särdeles högt i kurs
åtminstone ej i bättre poesi. Jag åsyftar beprydd, för vilket
vi väl nu så gott som alltid använda prydd, och
purpurmun (d), vilket väl nu knappast någon poet med självaktning
har bruk för. Men för 1700-talets herdepoesi voro, som sagt,
dessa ord alls ej slitna eller annars olämpliga utan tvärtom
högst acceptabla, och man möter dem där ej så sällan.
Fröding kan, om man nu nödvändigtvis vill söka bestämda
förebilder till hans dikt, ha fått dessa ord från Sinclairsvisan,
där de nämligen båda förekomma.
Den frödingska dikten har även ett par nybildningar:
pudewit och blomstidyll [åtminstone har SAOB:s excerptsaml.
intet av dessa två belägg, ej heller blomsteridyll]. Man
skulle kanske inför dessa vilja anmärka, att här har alltså
Fröding fallit ur rollen, ty det kan väl ej vara riktigt, att i
en efterbildning av 1700-talsspråk införa hundra år senare
gjorda nyskapelser, vilka ändå måste ha något av personlig
färgning — och följaktligen även tidsfärg — över sig. En
sådan invändning — om den nu göres — synes mig dock ej
med nödvändighet vara befogad. Den som känner något när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
