Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖDINGS CORYDON TILL CH LOK
239
mare till arten av våra fransk-klassiska författares
nybildningar, särskilt att dessa ofta voro endast sammansättningar
av förut befintliga ord» medger utan tvivel, att två sådana
sammansättningar som pudervit och blomstidyll mycket
väl skulle ha kunnat göras av och förekomma i just den
tidens herdepoesi. Då Fröding således enligt min mening alls
ej felat mot tidstrogen återgivning av 1700-tals språket, sådant
det kunde vara, genom dessa tvenne nybildningar, kan han
ej heller sägas därigenom ha begått något dikteriskt-,
konstnärligt misstag. Till vad nu sagts, bör dock fogas den
anmärkningen, att de två ovan behandlade orden ej
nödvändigtvis äro frödingska nyskapelser. Vår äldre litteratur är
ännu ej så genomexcerperad, att frånvaron av belägg under
alla omständigheter är ett bevis på att belägget ifrftga måste
vara ett nytt ord. Då jag emellertid ej för nu behandlade
två ord har kunnat genomgå vår 1700-talslitteratur. har jag
t. v. måst ånge dem som nya ord.
Vad diktens inre byggnad beträffar, så är denna
beräknad på verkan av ett av pseudoklassicismens mest använda
stilmedel, kontrasten. Efter de fem första strofernas lugnt
framskridande skildring av själva idyllen kommer så den sjätte
med sin häremot starkt kontrasterande framställning av den
genom alla sina kärlekskval avtärde och nedbrutne friaren.
Och i det därefter följande frieriet äro tvenne versrader
formade just så som fransk-klassicismens typiska antiteser voro
det; giv mig ja — ell’ går jag i min grav; skall jag i döden
gå — ell’ vill du bli min fru. Man kan ju mot den sista
anmärka, att det åtminstone ej med nödvändighet råder något
logiskt motsatsförhållande mellan att gå i döden och att gå
åstad och gifta sig, men många av den tidens antiteser voro
förvisso ej uttryck för logiska motsatser. Detta därför att
strävan efter kontrastverkan alltför ofta fick göra sig gällande.
— Man skulle också kunna tänka sig, att Fröding med denna
sista något skämtsamt formulerade rad i poemet velat antyda,
att han varit fullt medveten om det från vår synpunkt
konstlade, "preciösa" i roccocotidens diktning och alltså med detta
lilla löje velat fritaga sig från missuppfattningen att alltför
mycket bli tagen på allvar. Man kan f. ö. om hela den sista
strofen anmärka, att övergången där från Corydon och Chloe
till "jag" och "du" ej verkar fullt organisk i det hela.
Måhända har dikten ursprungligen haft någon bestämd adress.
Jämte kontrasten var omskrivningen ett av pseudoklas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
