- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Fjortonde årgången. 1914 /
246

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STKi OLSSON NOUDBKUG

le ga, schema, tema), men de utgöra ett försvinnande fåtal.
Det enda utländska propriet med akut, som jag hittat, är
Eurö]ia*, väl på grund av association med övriga världsdelars
och rikens namn.

30 namn på -e ha alla grav (ex. Efbe*, Goe the, Te be*).
Dessutom finns dock en akut, nämligen Norge (no. Nor ge), vilket
naturligtvis är att vänta på grund av Sverge, Närke.
Nationsnamn ha för övrigt i allmänhet, som redan antytts, akut i
svenskan. För graven i ord på -e finnas även oräkneliga
svenska analogier av typerna Agne, Ture, gosse, timme; Tule
Ånge, rike. Akut ha som sagt ett par landsnamn samt,
märkvärdigt nog, Gävle, Lule, Pite, Ume (Kock: Undersökningar
II, 468) 2. De tyckas emellertid icke verka associerande, så få
som de äro.

Regeln om grav vid utländska namn på -a och -e tycks
gälla oberoende av från vilket språk namnen lånats. Prof.
Tegnér omtalar (Om genus i sv. sid. 344 f.) de många olika
etymologierna till vårt -a särskilt i nomina propria, men
framhåller, hur orden på -a sammanväxt för språkkänslan till
en enhet. Detsamma torde gälla namn på -e. Också inses lätt,
att man i största allmänhet kan uppställa som grundregel för
förekomsten av akut och grav i utländska nomina propria,
att "akc. 2 (grav) lättare antages af sådana låneord, hvilkas
form öfverensstämmer med inhemska ord (nämligen: som ha
grav), än af sådana som hafva ändelser, hvilka ej återfinnas
i svenskan" (Kock: a. st. 464). (Till ovanstående grupp på
-e räknar jag naturligtvis icke ord på stumt -e, liksom jag i
övrigt icke tar i betraktande ortografien utan uttalet.)

Namn på -el, -en, -er få akut. Beträffande först -el har
det största antalet svenska substantiver på denna ändelse akut
(se Kock: Undersökn. I, 192 ff., Bihang), som bekant på
grund av enstavighet i äldre språk eller analogi med sådana
ord. Det är klart, att i sådant fall de uti, nom. propr. helst
anta akut. Jag har antecknat 16 exempel på -el (ex. Hän’del,
Nea’pel), varav alla ha denna taktform (ett av dessa är
engelskt, se nedan sidan 264). Så gott som detsamma gäller
oin -en. Av samma skäl som nyss ha de flesta substantiver
med denna ändelse i svenskan akut (se Kock, a. st., 202 ff.;
de med grav äro vanligen icke subst.). Jag har 20 exempel,
alla med akut. De flesta äro tyska: landsnamn som Bömen,
Hessen o. s. v. Sådana tyska former ha associationspunkter

1 V. S. II, 276 har Tu’le liksom ock kaffe (hos mig grav).

2 Enligt V. S. II, 269 förekommer även Lu le, Pi’te, U\me.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1914/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free