Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
STKi OLSSON NOKOBEIU;
-is, -ix, -o, -ön, -or, -os, -us ha i regel akut. De på -um
vackla. (Angående lat. och grek. på -a, -e se sid. 245 f.) Jag
börjar med latinets vanligaste maskulinändelse, -us. Jag har
antecknat ett tjugutal namn (ex. Bac’chus, Ty’rus), alla med akut.
Men dessutom finnas några undantag: Dari’usl vacklar, och i
Jesus* Kris tus* är taktformen hos stockholmare allmänt grav
(utom då orden uttalas med överstyrka t. ex. från
predikstolen). Det kan anmärkas, att svenska — sparsamt
förekommande — hypokoristiska bildningar på -us ha akut (Vikto’rus
av Viktor) samt andra skämtbildningar (na’sus m. fi.). På -os
har jag 12 exempel (ex. Mi’nos), samtliga med akut. Ändelsen
sammanhänger i flera avseenden nära med -us (många ord
ha ju båda uttalen, exempelvis Rodos, -us, allt efter som det
grekiska eller latinska uttalet favoriseras), men några
avvikelser från det regelbundna akuta uttalet — såsom ovan i ord
på -us — har jag här icke hittat. (En skämtsam ombildning på
den spanska ändelsen -os: charma’dos har akut.) På det
grekiska -ön har jag 10 namn, av vilka 2 vackla; de övriga 8
ha akut (ex. Ka’ron). De vacklande äro Ori’onl och Hyperion.
På -as och -ax, vilka ändelser mycket nära sammanhänga
(jfr hur hypokorismer på -as kunna övergå till -ax), har jag
antecknat 8 (inberäknat de väl från spansk tid stammande
nordamerikanska namnen [Ar-]Kansas och Texas), av vilka 6
ha akut (ex. Hel’las). 1 företrädesvis akut (Epaminon^das)
samt 1 grav (Eneas*). Dessutom ha några bibliska grav
(Jonas2, Judas), och Luckas1 vacklar.
Jag skall ett ögonblick stanna här för att söka förklara
ovannämnda oregelbunden heter, och måste fördenskull gå något
utanför mitt ämne. Lat. tvåstaviga ord på -um tyckas i mitt
uttal i allmänhet få grav. Av de tvåstaviga, som i V. S. II, 286 f.
uppräknas, ha blott de på "muta + liquida" samt "verbum" och
möjligen "velum" akut. Det första fenomenet är, enligt vad
jag förmodar, att förstå så: av dessa ord bilda vi ofta
svenska på -el, -er med akut (tem’pel, cen’ter av templum,
centrum), och av de övriga kunna lätt sådana bildningar tänkas
("det lustret", "membret" o. s. v.). Vad beträffar "verbum",
kan väl akuten bero därpå, att ordet så ofta står svagtonigt:
"verbum declarandi", "verba timendi" o. s. v. Vad graven
hos ord på -um ytterst beror på, törs jag icke söka utreda,
men åtminstone ett skäl torde väl vara, att utjämningen med
1 Noreen akut. 2 Noreen: Jo’nas som dopnamn, men (pro-
feten) Jo’na [ej Jonas].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
