Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKUT OCH UK A V I UTLÄNDSKA NOM. PUOPK.
249
oblika former skett lättast i denna nominativ, som är lika med
ackusativ maskul. och neutrum. Se förklaringen av grav
taktform i oblikformer i fil. kand. Olof Gjerdmans uppsats
Språk och stil X! I adjektiver får jag femin*. bo" na neutr.
bonum; men därav genom analogi (som det tycks i olikhet
med prof. Kock och kand. Gj erdman) också bovnus.
Substantiva* på -us synas dock ganska regelbundet få akut. (Jfr
.även adjektiver på -is gra vis, grave, ehuru -is eljest
brukar ge akut; se nedan). Att nomina propria på -us (-os), -ön,
-as, -ax i regel få akut, är i överensstämmelse med Gjerdmans
förklaring, ty de böjas ju vanligen icke på det
skolgramma-tiska sättet, stå i latinet för det mesta som handlande subjekt
i nominativ samt förekomma i skolan kanske oftast under
historielektioner 2. De någon gång hörda accentueringarna Julia
-nus* och Tertullid nus* skulle kunna bero därpå, att ändelsen
-anus så ofta är adjektivändelse, där naturligtvis grav
förekommer (se ovan)3. Angående de bibliska formerna Jesus,
Kristus, Jonas, Jiidas9 Lü’kas hänvisar jag till
undersökningen av bibliska namn sid. 266 f. Graven i Dari’us, Eneas
Hyperion, Ori’on är svårförståelig. Som synes, stå i dessa
exempel ë, l omedelbart framför us, as, ön (jfr även deus).
I "Eneas" kan väl graven liksom i "Epaminon"das" bero på
association med bibliska likljudande, men mig synes nästan, som
om här prof. Kocks omtvistade "pedagogiska emfas" (Språk
och stil X) hade något att skaffa. I gravens tvåspetsiga
natur, tror jag, finns något, som visserligen icke starkt, men
tydligt framhäver stavelsen. På grund av de många orden
på -ëus, -tus (-as, -ön) är felaccentuering i de ovannämnda
orden vanlig. Jag tror icke med Gjerdman, att ens den "icke
beskedlige" läraren vid exempelvis felaccentueringen Da’riu§,
0’rion skulle rätta Dari’us, Ori’on utan Darius, Orion,
såvida icke "i vredsmod han ryter". Kanske framhålles även
motsatsen genom själva ombytet av taktform. Härigenom
förklaras dock icke deus. Pireus, som i motsats till de övriga
är geografiskt namn, har emellertid i mitt uttal aldrig grav.
1 Jfr sid. 245.
2 Till anmärkningarna om det grammatiska latinuttalet skulle
kunna läggas den, att liknande grammatiskt uttal finns även i andra,
.språk, en omständighet, som i liög grad bestyrker Gjerdmans
förklaring. I tyskan böjer man mein, mcine, mein, självst. meiner, mcine,
meVnes o. s. v. Vid ett. proseminarium i nord. språk har jag hört en
böjning av fsv. komparativen Uengyre, længyre, læng rc eller længWa o. s. v.
3 Jfr, hur den vanliga partie.-ändelsen -(a)tus ofta ger grav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
