Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKUT OCH UK A V I UTLÄNDSKA NOM. PUOPK.
251
nyss omtalade grupp av grava, och — de visserligen relativt
fåtaliga — personnamnen stå för det mesta som handlande
subjekt och i kasus rektus. Även vanliga svenska namn som
Bru’no, Hu’go, U’no (utom Otfto) ha akut1. — Av ord på
-or har jag 4 exempel med akut (ex. Hec’tor) samt, om man
så vill, 1 med grav. nämligen Gunctd tor. Detta är
regelbundet, enär ord, isynnerhet nomina propria, på -or i vårt
språk ha akut, medan latinska lån på -or, bildade av
verbalstammar (för det mesta yrkesbeteckningar), oftast ha grav.
— Slutligen behandlar jag nomina propria på -um. Här
bör man vänta vacklan, eftersom det är fråga om
egennamn, som icke förekomma som paradigmer i
skolgram-matiken (jfr sid. 248). 4 exempel ha dock grav (Fdrum,
Beneventum, Herculdnum*, Tarentum-, jfr de kvasilat.
byggnadsnamnen i Uppsala: Gustavianum*, Linnea num*), men jag tror,
att jag skulle uttala t. ex. Volturnum med akut. I Na’hum
har jag akut, vilket icke är underligt, enär detta bibliska
personnamn torde vara svårt att associera med latinska neutra.
Många svenska namn på -um finnas, t. ex. Lerum, Rånnum,
Naglum (Spridda studier 61 f.), vilka emellertid, etymologiskt
ogenomskinliga som de för den oinvigde stockholmaren äro,
långt ifrån att verka associerande väl i stället ofta bli
associerade med de latinska på -um.
I viss mån bekräftande två av ovanstående regler är
namnet Tarent, som jag i dess latinska form uttalar
Tarentum (se ovan), men i dess italienska Taran to.
Delvis till de grekisk-latinska (samt med dessa
besläktade) nomina propria höra de på -i, varav jag antecknat 24
(ex. Del’fi, Machiavel’li), alla med akut (därav ett engelskt,
Sid’ney, som redan av andra skäl får akut, se sid. 264). Ord
med denna ändelse torde oftast ha akut i svenska (jfr V. S.
II, 280 f.) 2, ehuru i några få ord grav förekommer. I
utländska nomina propria tycks emellertid akuten vara undantagslös 3.
1 Regelbunden är naturligtvis accentueringen ser’vo* vid latinsk
deklinering.
2 Av de i V. S. il, 280 med grav betecknade Betty, Bibbi, Fanny,
Jenny, Mimmi, Nanny, Sissi,. Vivi ha i mitt uttal blott Bibbi, Mimmi,
Vivi grav. Emellertid synas mig dessa hypokoristiska bildningar i
allmänhet vara av helt annan natur än namn som Toricelli etc.
samt geografiska namn på -i och i mycket ringa grad ha kunnat
verka associerande.
3 Accentueringen av lat. servi*, berii, re’gi*, bo^ni ami’ci är
na-turl. regelbunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
