Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STIG OLSSON" NOKDBKUC
ändelser akut. Jag har funnit 8 namn på -ia. 2 på -ias
(Fidias, Pausanias). 3 på -io (Campo Formio, Kuopio, To’kio)
samt i allmänhet italienska former såsom Capito’lio, 2 på -ion
(Endymion, I’lion). -ios är naturligtvis att jämföra med
-ius (Thes’tios). På -ium 3 exempel (Ac’tium, Capitolium jfr
ovan, Sam’nium). På -ius har jag antecknat 12 och på -ien
landsnamn som Bulgarien, Italien, Oranien, Rumänien
(Spa’-nien, oftast tvåstavigt) m. fi. Till denna grupp med i i
penultima omedelbart framför ultimas vokal bör även räknas
några på -co[n) och -ua. Borneo har akut och Gi’deon,
ehuru bibliskt, likaledes ofta akut*. Likaså ha Ge*nual, Ca’pua,
Man*tuaL, Pa’dua vanligen denna taktform. Men däremot har
i mitt uttal Josua* grav (väl på grund av att det är bibliskt).
I allmänhet är akut regel i svenskan i trestavelsetaktiga med
i i penultima omedelbart framför ultimavokalen: Fabian, ak’tie,
mu’mie o. s. v. Att förklara akuten såsom beroende av de
tvåstavelsetaktiga på -us, -os, -o, -as, -ön, i det i ofta
uttalas konsonantiskt går knappast, då tvåstavelsetaktiga på
-a, -e, -um, som vi sett, i regel ha grav och i i -ius, -ios,
-io, -ias, -ion icke kunnat verka så starkt associerande på
dessa former, i synnerhet om i är konsonantiskt.
Förklaringsgrunden måste väl sökas på annat håll, men var kan
jag icke säga. Kanske är det helt enkelt så, att denna
utländska ändelse står alldeles isolerad i vårt språk och att
därför icke flerstavighetsaccenten, graven, lagt beslag på den,
i synnerhet som ju i icke alltid är stavelsebildande. Sedan
kunna ju också analogier från tvåstavelsetaktiga på -us, -os
o. s. v. ha gjort sig gällande.
Besynnerlig är ändelsen -a (icke -ia); ty denna ändelse,
som så konstant gav grav i do tvåstavelsetaktiga, visar här
vacklan, här, där den grava taktformen skulle vara än mer
hemmastadd. Av mina exempel ha 7 alltid grav (Anjala*,
Ättika*, Attila*, [Träns-]Himalaja*, Ttaka*, Malaga*
Wuf-fila*) samt 3 franska på -ois (jfr sid. 264 ff.), men 6 alltid akut,
nämligen Afrika, Amerika, He’lena, Cordoba, Mo’dena, Sa’hara 2,
och 2 ha för det mesta akut: Gol’gata2, Se^neca1. Den
utländska accenten utkämpar här, synes det, en strid med den
inhemska, regelbundna och har i många fall segrat. Men
andra inlånade ord ha också akut: algebra, o’pera, Tha’latta
(t. ex. som namn på fartyg) samt pluralformerna schenmata2,
te"mata2 av de förut anförda vacklande schema2, tema2. Och
1 Noreen akut.
2 Noreen grav. Mftrk Sahàra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
