Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Rimmen i Vallfart och vandringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii I MM EN I VALLFART OCH VANDRINGSÅR
3
Att vara bullersam och vara grann
är just vad alltid en barbar vill vara.
Ställer man dessa och liknande uttryck vid sidan av
Heidenstams versifikatoriska och allmänt estetiska uttalanden
— se särskilt "Inbillningens logik" och femte kapitlet av
"Klassicitet och germanism" —, framgår det som en av
huvudsatserna i hans verslära, att han som svensk skald finner
rimmet böra nyttjas med stor sparsamhet, liksom han finner
den strofiska diktningen (särskilt den med stavelseräknande
vers) vara en konventionell form, ofta hinderlig för det fria
f rams vällandet av de inbillningsstyrda, oregelmässiga ordböljor,
som bilda dikten. Att det ibland hans rika alstring finns
åtskilliga dikter såväl på stavelseräknande vers som delade i
strofer, förändrar inte det faktum, att han med misstro och
en viss avoghet betraktar dessa hävdvunna former. Genom
hela hans författarskap, de otryckta tidiga ungdomsdikterna
medräknade, är också märkbar en strävan att undandraga sig
det ständiga rimmets välde. Denna Heidenstams ställning
till rimmet måste man göra klar för sig, när man vill bedöma,
hur han använder det som stilistiskt medel; lika litet som
något annat uttrycksmedel är rimmet till syfte eller nyttjan
detsamma hos olika författare. Redan häri ligger en maning
att vara varsam vid jämförelser mellan dem. Om man nu inte
går till den ytterligheten att vägra alla jämförelser, måste
man likväl se till att välja jämförbara förhållanden; i
annat fall kommer man — för att anföra Heidenstams egna ord
om en dylik jämförelse — "aldrig längre, än om han försökte
reda ut vem som vore skönast, Karin Månsdotter eller
Mälaren". Karlfeldt är en rimmens mästare — över huvud en
formens mästare — och i hans stil spelar rimningen en
mycket stor roll; i Heidenstams stil ha rimmen en långt mera
underordnad uppgift att fylla. Vill man klargöra, i vilken
mån Heidenstam rimmar bra eller illa, har man att
undersöka, vilka syften han ställt upp för sig och huruvida han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
