- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Femtonde årgången. 1915 /
6

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Rimmen i Vallfart och vandringsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6

KUBEN G*. SON BE K G

vis får inte ordet sin prosaiska tonlöshet, men det finnes —
gudskelov — ingen poesi, där alla ord få behålla sin
prosa-tonvikt. Över huvud är det givetvis ett svårare fel, om ett
innehållslöst ord blir starkt betonat, än om ett innehålls tungt
blir alldeles obetonat på grund av sammanhanget. Här sker
intetdera: här, som på många andra ställen i dessa
Heiden-stamska dikter sker en versbindning (Risbergs ersättningsord
för enjambement) på samma sätt som i blankvers; en
versbindning, som på intet sätt är felaktig, utan tvärtom
nödvändig, därest icke de långa versraderna skola bli en tungt
stampande legion av legionärer. Över huvud taget är det en
mycket utbredd feltro, att versbindning är av ondo; det kan
väl knappast bero på något annat än en allmän vana att läsa
vers illa, d. v. s. med ett dunkande på rimorden, som endast
i enstaka fall är riktigt. Men metriker måste i högre grad
än andra kunna läsa vers konstnärligt, och, ännu mer, de få
inte vara Selbstleser, utan måste vara Autorenleser, för att
använda den snillrike Eduard Sievers slagord.

Jag kan inte här gå igenom vart enda exempel, utan får
inskränka mig till ytterligare två. Den tredje av
"Ensamhetens tankar" lyder:

När genom rummet fönsterkorsets skugga ligger

som skuggan av
det stränga korset på en grav,
är det ej bättre dar jag tigger;
jag minns de gåvor, som jag fick som liten pilt
— de många goda gåvor livet gav
och jag förspillt.

Den uppläsare, som betonar av, är en dåre. Att
Heidenstam genom sin radindelning i trycket tycks ha gjort
dikten sjuversig, behöver inte förleda någon att läsa fel.

Det andra exemplet är också ur "Ensamhetens tankar",
den tjuguförsta, vars första strof lyder:

Du hade mig kär. Jag skulle nyss
lagt allt jag egt för dia fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:18:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1915/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free