Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Rimmen i Vallfart och vandringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
KUBEN G*. SON BE K G
mycket lätt att komma till bestämda slutsatser. I ett mycket
stort antal av bokens berättande dikter är den akustisk för
att nyttja Yosslers term (se hans viktiga uppsats i
festskriften till Arturo Graf). Han sätter som de två huvudslagen
av rytmik och rim det stilistiska och det akustiska. Det är
så, säger han, att rim och rytm liksom alla språkliga fenomen
ha en tvåfald verkan, fysisk och psykisk, på örat och på
själen. Täcka de varann, uppstår stilistisk, falla de i sär,
uppstår akustisk effekt. Varje akustisk verkan framkallar även
en själisk, men en starkare sådan uppkommer endast, om
hörselintryck och innehållsvärde sammanfalla i betoning och
uppmärksammad ställning. Grovt taget, betyder detta
givetvis, att Yossler ställer sig på den gamla ståndpunkten —
utmärkt genomförd av bl. a. Schlegel i hans avhandling om
sonetten — att som förnämst anse rimningen på innehållsligt
vägande ord. Det får likväl göras en del begränsningar —
Vossler har också flerehanda sådana — och undantag, om
man vill tillgodose olika språks och olika stilars krav.
Framförallt äro de värdeomdömen, som Vossler knyter till sin
indelning, angripliga. Jag skall här endast påpeka ett par
synpunkter. En strängt iakttagen, undantagslöst stilistisk
rimning vore i en längre dikt förmodligen alldeles outhärdlig.
Den skulle verka som en med smycken överlastad kvinna,
till vilken man ville ropa, som Palmær till Tegnér rörande
metaforerna: "dessa juveler, även om de äro äkta, böra
användas hovsamt. Låt henne sätta dem om halsen, i öronen
och på fingrarna — men på tårna — fy tusan". Tag en
sådan dikt som "Ett gammalt förmak" av Fröding, utpräglad
stilistiker ifråga om både rim och rytm; den är målning och
stämning, således förutbestämd till stilistisk formning. Av
dess sextifyra rim är väl femtedelen givet akustisk och en
niondedel i alla händelser icke avgjort stilistisk. Formen är
mästerlig och rimningen likaså; en ytterligare ökning av de
stilistiska rimmen skulle otvivelaktigt bli tyngande, icke till
fromma för diktens verkan. Men naturligtvis kan, särskilt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
