Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Rimmen i Vallfart och vandringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
KUBEN G*. SON BE K G
Fjärde gruppen är rim på demonstrativpronomen "stående
intill betonat adverbial". Jag finner inget klandervärt vare
sig i själva ordvalet eller placeringen.
Femte gruppen omfattar rim på "sammansatt verb,
uppdelat så, att verbet, som är o betonat, utgör rimord, medan
den betonade partikeln står i nästa versrad". Här har
missuppfattningen av betoningsförhållandena antagit betänkliga mått,
och de fonetiskt mest oförvitliga rim föras fram som
brottsliga. Typen är denna:
Från sina hakar kasta
vi porten av likt druckna män
så drar han tyst ur remmen luvan, tvingar
den ner om nacken, stryker skägget rätt.
I vilken framställning skulle dessa verb kunna vara
obetonade? Oavsett, att det första kanske rent av skall ha
överstyrka. Jag tror mig knappt skyldig att utveckla, varför
verb i dylik ställning bli tonstarka; det finns till överflöd
visat och omnämnt i Robert von Kræmers "Samlade skrifter",
i den regel, som bär nummer 15 och handlar om "Inskjutna
mellanord".
På samma sätt rimmar Karlfeldt:
Så länge ännu en flicka ser
förstulet bort till min plats och ler
Och Fröding:
tritoner slå flämtande armen
kring midjornas fylle och simma
åstad under brottning och skratt
jag hör hur hans vanvett brister
i tjutande klagan ut.
Av Berghs 12 exempel äro 8 sådana, som de först
anförda. I 4 fall stå däremot verb och preposition omedelbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
