Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Rimmen i Vallfart och vandringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii I MM EN I VALLFART OCH VANDRINGSÅR 21
Värde — svinaherde (s. 85) är naturligtvis inte heller rim,
och vad Lyttkens-Wulff kunna ha för uttal på herde
förändrar inte alls den saken. För min del har jag svårt att ta
på allvar sådana där pappersförklaringar, som söka rättvisa
eller vraka ett rim med citat ur en eller annan vetenskaplig
bok, varom rimmets skapare svävar i lycklig okunnighet. Det
sedan långliga tider ärvda rimmet mund (— stund o. s. v.)
orsakar följande lärda utläggning hos Bergh: "Säkerligen...
beroende på feltolkning av ordet mund. Skalden synes lia
uppfattat det som en äldre form av "mun", då det i stället
betyder "hand" (av isl. mund "hand"; mun däremot av isl.
munnr, fsv. munder)". Det är alltid roligt att få läsa om
något gammalt, men vad hör detta hit? Heidenstam har
naturligtvis tagit detta rim i arv från 1800-talets tidigare
svenska diktning, lämnande den gängse vetenskapliga härledningen
åt sitt värde, alldeles som man finner fordna ännu rimma på
vordna 1 — emedan det skett så förr.
Almquists och Heidenstams jämlöpande uttalanden om
rinuuet betonade, att det är ett missbruk av skalden, om han
nyttjar det bara som yttre prydnad, som ett slags
överenskommen högtidsdräkt, utan vilken hans verser inte få visa sig i
andras sällskap. Man kan av rimningen i "Vallfart och
vandringsår" mycket väl se, att Heidenstam framför allt sökt
undvika just denna konventionalism, och jag har i det
föregående vid flera tillfällen framhållit några av de medel,
varigenom han söker och lyckas undgå denna fara, som dels
var-dagliggör, dels tvingar till förfalskning. Jag fann nödvändigt
att visa berättigandet av rim, som stämplats med märket:
"icke tadelfria"; jag vill nu i korthet ånge ett par av de
märkligare nyheterna i Heidenstams första diktsamling.
1 Så i Snoilskys "Göttingen". I sin tur har ju denna form
framkallat forden (bl. a. hos Franzén), som ännu dyker upp ibland
(t. d. i Anna Ekelöfs "Sömnens sånger", s. 83).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
