Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Rimmen i Vallfart och vandringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
KUBEN (i:SON BEK(>
Rimmen i "Vallfart och vandringsår" kunna knappast
lovas eller lastas för andra egenskaper än dem de ha
gemensamma med stilen för övrigt. Tillsammans med stilen blevo
de emellertid uppmärksammade av flera orsaker. Den första
var deras exotism och den förnyelse, som vanns därigenom.
Det är väl sant, att det inte ges några utslitna rim —
åtminstone påstår E. van der Recke det — och att om något
blir nött, kan det av en ny, snillrik skald få ny klang, men
icke dess mindre är förnyelse av rimförrådet merendels starkt
av nöden. Heidenstams ämnesval och stil förde in en hel
del sällsynta eller obrukliga ord i det poetiska språkbruket,
och av dessa stå somliga som rim, inte alltid stilistiska, men
städse givande versen sin stämning. Det är ju givet, att en
rimföljd segerdrucken — bror — livevnucken — ibisvingen — skor
— kungaringen — eller Isisbild — ruiner — skild — skiner
— turban — ramadan inte kunde undgå att egga inbillningen
och göra intryck, som väsentligen förstärkte versernas verkan.
Långt ifrån till övermått, men verkningsfullt och karakteristiskt
sattes de in dessa främmande ord och kryddade
framställningen med en välberäknad och ändå en smula vårdslös
lokalfärg: övermod — pagocl; barbarer — basarer; brahman —
Mahmud-khan; burnus — hus; locanda — tillhanda; styra —
Palmyra; piaster — laster; hälla — fustanella.
Antalet dylika rimord är icke stort, och man kan
jämföra den med Snoilskys ungdomliga praktrimning för att
riktigt se skillnaden mellan en stil, där rimmen ingå som en
oprivilegierad klass bland andra, och en stil, vars höjdpunkt
de just utgöra. Det är för övrigt påfallande, i hur stor
utsträckning Heidenstam nyttjar trokeiskt sammansatta ord till
rim, d. V. s. sådana ord, vilkas innehåll — bitoner och
stämningsvärde — i regel är rikare skiftat än de enkla ordens,
medan däremot deras klangliga styrka icke når upp till dessas
(segerdrucken — livevnucken — ibisvingen — kungaringen —
marmortjurar — ökenvarma — gördelspänne — ökenslätten
— huvudklädet — fönsterbrädet — virakslukten — bagarstuga —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
