Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Wellander, Erik. Ett par produktiva typer av skriftspråklig nybildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
EKIK WELLANDEK
Om dessa rubriker är i och för sig ur stilistisk
synpunkt ingenting att säga; behovet av kort stiliserade rubriker
är väl oavvisligt, och i allmänhet kommer då den
substanti-vering, som här är på tal, att dominera. Men denna vana
att sammanfatta innehållet i en hel sats i ett substantiv med
tillhörande attributs- och adverbialsbestämningar har utsträckts
långt utöver sin egentliga sfär och firar i vår nutida press
verkliga orgier, icke endast på notisavdelningen utan även i
de ledande artiklarna. Företeelsen är allt för vanlig för att
behöva exemplifieras; typen är: Vi vilja åtminstone ej för
dagen ingå på någon debatt om denna direkta uppfordran till
ofördröjligt svenskt deltagande i det nu pågående kriget (U.
N. T. 11. 11. 14). . . . oss, som i denna fråga endast
förfäkta kvarblifvandet vid följd och i teol. fak:s studiehandbok
återspeglad praxis och därför med logisk följdriktighet kräfva,
att sakkunnigevalet skall ske med tillbörligt hänsynstagande till
den i följd och godkänd praxis öfliga proportionen mellan
disciplinens områden (U. N. T. 18. 11. 14).
I denna stilart är det som adjektiveringen av adverb
frodas och skjuter sina rikaste skott, här bildar den ett
omistligt element i det morfologiska systemet. Adjektiveringen
kan därför ej bedömas isolerad utan måste betraktas mot
bakgrunden av den företeelse, av vilken den är en självklar
följd. Om man anser den substantiviska förtätningen av
satsinnehåll såsom ett icke blott bekvämt utan även korrekt
stilistiskt hjälpmedel i svensk normalprosa, då måste man också
finna sig i att det ena ad verbet efter det andra går samma
väg som delvis och gradvis, och finna sig i att dessa i början
stöta språkkänslan.
Uppfattningen om dessa uttrycks språkliga riktighet kan
icke fixeras; den förskjutes alltjämt med den stigande
frekvensen. Mig stöter knappast det av Hylén anförda till
framdeles redovisning, ej heller en kungörelse, som börjar vi
såsom numera ägare af säteriet Magda . . ., ej heller U. N. T:s
den karakteriseras af ett ytterst noga iakttagande och samlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
