- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Femtonde årgången. 1915 /
41

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Wellander, Erik. Ett par produktiva typer av skriftspråklig nybildning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT PÅK PRODUKTIVA TYPER AV SKRIFTSPRÅK!,. NYBILDNING

41

sålunda väcker i det anförda exemplet greve icke
föreställningen om någon särskild person, utan om en egenskap, som anses
särskilt känneteckna en sådan. Detta egenskapsord greve
bestämmes genom så, som alltså bör betecknas som adverb. Så
hufvudsak i det av Berg anförda exemplet bör ses mot
bakgrunden av och i analogi med så viktig, så
betydelsefull, så dominerande och dylika likabetyd ande uttryck;
om man så vill kan man ju betrakta så hufvudsak som
kontaminationsform mellan dessa och sådan hufvudsak, men
detta är sannolikt ej det historiskt riktiga. Förf. har nog
velat framhålla just begreppet ’hufvudsak’ och bestämma detta
med ett så = ’till den gfad’. Något annorlunda torde saken
ligga i belägget utan att vara alldeles så stockungrare som
du, där jag snarast skulle vara böjd för att fatta så som
bestämning till den i stock- liggande förstärkningen.
Förmodligen har denna föreställning föresvävat förf. och givit
anledning till uttryckssättet. Den naturligaste läsningen är för mig
stöck-üngrare, ehuru jag naturligtvis ej vill bestrida, att
ordet kan läsas på annat sätt. I varje fall blir så adverb,
vare sig det bestämmer hela ordet eller endast förstärkningen.

Mera komplicerat blir förhållandet, om ett sådant
adjek-tiverat substantiv med sin ad verbbestämning icke står som
predikativ, utan efter skedd förknippning av de båda lederna i
oförändrad form åter substantiveras, d. v. s. användes att
beteckna icke blott egenskapen utan även själva föremålet.
Vi få då uttryck av typen han ägde en troligen hedersman
till svåger (Hylén); språkundervisningen, denna fortfarande
huvudsida av undervisningen. I sådana fall träder det
bestämda ordet (ihedersman, huvudsida) ovillkorligen och
mekaniskt åter in i sustantivernas morfologiska och semologiska
kategori. Följden blir då åter en ovillkorlig och
mekanisk adjektivering av. de bestämmande adverben. Detta fall
kunde sålunda upptas bland de ovan anförda; det torde
emellertid vara så pass ovanligt, att denna funktion i och för sig ej
skulle kunna rättfärdiga en genomförd adjektivering av adverb.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:18:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1915/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free