Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Kallstenius, Gottfrid. En avhandling om välläsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN AVHANDLING OM VÄLLÄSNING
117
stil. Han diskuterar vidare, med stor klokhet intagande en
justemilieu-ställning, vad som skall anses vara gott uttal och
i vad mån läraren bör ingripa korrigerande i ett sådant
avseende, samt kommer därefter in på kravet, att läsningen
skall vara naturlig. Härvid påpekar förf. ock den betydande
svårigheten för barn att läsa normalprosa naturligt: de ha
aldrig haft i sin mun de konstruktioner, som utmärka denna
stilart. Slutligen lämnas allmänna anvisningar om hur man
bör förfara, när bokens text och det naturliga talet stå i
alldeles uppenbar strid med varandra (t. ex. ock : å, mig : mej,
vi läsa: vi läser); och det är glädjande att nämna, att han
ger talet utslagsrösten.
Andra kapitlet ägnas åt gruppering och pauser. Utförligt
— kanske t. o. m. överflödigt utförligt — granskar förf. däri
en del föregående författares mer eller mindre underliga
uttalanden och kommer för egen del till det resultat, att pauser
äro av väsentligen två slag, andningspauser och hållpauser1,
att de smärre skiljetecknen i regel icke ge någon ledning
för grupperingen av det lästa, — att å andra sidan sådana
detaljerade regler för pauseringen, som t. ex. Bråte uppställt
med ledning av satsdelarnas inbördes förhållande, äro
dödfödda åtminstone för skolundervisningens vidkommande —
fullkomligt nedgörande synes mig därvid, vad förf. yttrar s.
47 — men att man även på ett relativt nybörjarstadium
"kan ha gagn av observationer om pausernas större frekvens
vid så att säga kardinalpunkter i satsbyggnaden". En punkt
synes mig härvid böra ha vunnit på att behandlas något
utförligare och särskilt att utförligare exemplifieras: jag menar
de smärre skiljetecknens, enkannerligen kommats fullkomliga
betydelselöshet för pauseringen; det är väl en av de svåraste
och allmännaste försyndelserna mot god smak i
undervisningen på det "förberedande" stadiet och kanske även senare,
att barnen tillhållas att mekaniskt "läsa efter skiljetecken".
Tredje kapitlet bär rubriken tonvikt och röststyrka. Det
har blivit mycket skrymmande, väsentligen på grund av den
utförliga polemik, förf. ansett nödvändig för att göra kol på
Svahn-Lindvalls florilegium av betoningsgrader. Måhända var
denna stora klubba nödig. Bland de viktigaste positiva
resultaten av detta kapitel synes mig vara dels författarens
framhävande av den ofantliga vikten att barnen få lära sig
1 d. v. s. pauser, vid vilka man håller andan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
