Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Cederschiöld, Gustaf. Några anmärkningar om verbalabstrakter på -ande (resp. -ende)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
fil" ST AF CEDERSCHIÖLD
nat, när jag talat om enkelt och "folkligt" samtalsspråk. Han vill
tyda detta som dialekt, bygdemål. Det förefaller mig likväl,
som om jag skulle ha fullt tillräckligt klarlagt min
uppfattning av de svenska stilarterna i min bok om Svenskan som
skriftspråk. Och mot det, jag där förfäktat, har Noreen förut
knappast haft något att invända. Före utgivandet av bokens
andra upplaga bad jag Noreen meddela mig, huruvida han
önskade, att jag företogo några ändringar. Boken ingick
nämligen redan då i båda universitetens studiekurser, och det var
ju lämpligast, att den icke innehölle något, som stode i strid
med vederbörande examinators åsikter. Då hade emellertid
Noreen ingenting att invända mot min uppfattning av
stilarterna. Nu däremot vill Noreen under ledigt umgängesspråk
innefatta en avart därav, eller rättare en blandningsform av
det allmänt svenska, vardagliga samtalsspråket och det lärda
bokspråket. Det är naturligt och ursäktligt, att den, som i
likhet med Noreen tillbragt sitt liv antingen, och för det
mesta, bland lärt folk, som varit starkt påverkade av
bokspråket, eller ock, till en mindre del, i en avlägsen landsort,
den, vill jag ha sagt, som grundar sitt bedömande av svenskt
samtalsspråk väsentligen på sådan erfarenhet, kan lätt komma
därhän, att han betraktar det självsvåldiga vardagstalet inom
det lärda kotteri, han tillhör, såsom äkta typiskt, så att säga
genomsnittligt svenskt umgängesspråk. Under den långa tid,
jag riktat mitt huvudsakliga intresse på studiet av de svenska
stilarterna, har jag visst inte förbisett den svårighet, att rätt
bedöma, vad som är allmänt ledigt och vardagligt talspråk,
man ofta påträffar hos personer, som haft otillräckliga
tillfällen att lära känna det bland vanliga bildade svenskar
allmännast brukade samtalsspråket. Redan i min första
upplaga av Svenskan som skriftspråk hade jag i de utredningar,
varmed jag inleder det nionde kapitlet, framhållit de
individuella hinder, som göra somliga av våra landsmän mindre
kompetenta att avgöra, vad som är verkligen ledigt, gott och allmänt
gängse bildat talspråk, och vad som rätteligen tillhör normalpro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
